Solidaritetsbehovet bör inte förträngas
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Du är ung frisk och framgångsrik och du betraktar motsättningen mellan skattesänkningarna och social samhällssolidaritet utifrån din situation. Den som alltid fått äta sig mät, den har som bekant svårt att riktigt leva in sig hur de svältande känner. Det du skriver om är inte fel i sig, men det finns en del av verkligheten som du helt förtränger. Det handlar inte för alla om lyxskor och dito väskor som du skriver. Inte alla sjuka är det för att man misskött sin hälsa. Inte alla arbetslösa är det för att det inte skulle löna sig att arbeta.
Samhället ska visst fostra människor till ansvar, men vi bör inte glömma att det även finns sådana för vilka samhällets solidaritet innebär väldigt mycket och de är inte ansvarslösa för det. Någonstans måste gränsdragningen mellan eget ansvar och samhällets solidaritet alltid ske och det kan alltid diskuteras var.
Men i den värld du beskriver finns det inte utrymme för de svaga. Pensionärer till exempel får inga skattesänkningar, men drabbas av chockhöjda försäkringspremier hur beroende av bilen man än är. Det finns en del av den totala verkligheten som för dig inte existerar, du har inte erfarit den. Samhällets solidaritet är ej alltid "sossefel".Svar:
Du har helt rätt när du säger att inte alla är arbetslösa eller sjuka på grund av något de själva gjort. Vi är inte alltid ansvariga för det som sker. Min mamma har till exempel ms, något som hon knappast kan beskylla för. Hon och många andra behöver vår hjälp, både via politiken och i vardagen. Men vårt samhälle har alltför länge utgått från att staten ska rycka in vid minsta svårighet, och det tror jag tar ifrån oss människor något väsentligt. Jag är övertygad om att vi blir lyckliga av att arbeta och kämpa för vår överlevnad.
Om man möter en motgång och klarar av den växer man och känner sig stolt och stark. Genom att skapa och ta ansvar utvecklas vi som individer och finner större harmoni. Vuxna människor mår inte bra av för mycket omsorg; den stympar oss och nedvärderar oss.
Friheten och ansvaret har ett stort värde, och om vi vågar leva i ett samhälle som ger oss utrymme kommer vi att bli lyckligare.
DEBATT
Jan Stepán är fri debattör.