För en tid sedan citerades jag i en insändare med rubriken "Skånska är ingen brytning", undertecknad Peter Pedersen. På grund av utlandsresa fick jag kännedom om den först häromdagen, varför mitt svar har dröjt.
Doktor Pedersen framhåller att skånska är en dialekt och inte kan jämställas med den brytning som kan finnas hos personer med annat modersmål än svenska. Detta är jag mycket väl medveten om och kan bara beklaga att jag förmodligen helt enkelt råkat säga fel och att detta har skapat missförstånd i ett kort citat där inte tanken framgick av sammanhanget.
Bakgrunden till tidningsartikeln var ett samtal kring läkarrekrytering, där min avsikt var att försvara våra många svensktalande läkare med utländsk bakgrund, som kan ha viss brytning. Ibland utsätts utländska läkare för svepande generaliseringar, där alla dras över en kam. Jag ville nyansera detta genom att peka på andra aspekter som kan försvåra förståbarheten, däribland dialekt. Jag vill minnas att jag för att illustrera detta berättade om personer med trygghetslarm i min hemkommun Vimmerby, som ibland haft svårt att förstå operatörer från SOS Alarm i Skåne.
Språket är ett av våra viktigaste redskap när vi ska göra oss förstådda, men långt ifrån det enda. Många äldre och personer med hörselnedsättning kan uppleva det svårt att förstå personer med brytning, men också personer som talar en dialekt som man inte är van vid. Men det kan vara precis lika svårt att förstå en person med en välkänd dialekt, som talar för fort, med låg röst eller som inte artikulerar tillräckligt väl.
Å andra sidan kan man inte bortse från att dialekter ibland kan skapa problem. Det vet jag av egen erfarenhet, exempelvis som sjuksköterska på Mora Lasarett, där jag blev varse att dialekterna i Ovansiljan är svårbegripliga till och med för personer från Nedansiljan. Själv behövde jag ibland tolk för att förstå vissa morakullor och orsakarlar som tappat svenskan genom demens. Under min studietid i Lund hade jag en kurskamrat som kom från Landskrona och hade stora problem att både förstå och bli förstådd när hon sommarjobbade i Göinge.
Distriktsläkarsituationen i vårt län, inte minst i Västerviks kommuns norra delar, visar att vi för lång tid framöver kommer att vara beroende av både utländska läkare och läkare från andra delar av landet. Självklart behöver utländska läkare ha goda kunskaper i svenska för att förstå patienten och för att göra sig förstådda. Det är landstingets ansvar, som arbetsgivare, att se till att de läkare man anställer ha de kunskaper och färdigheter som behövs för att utöva yrket på ett patientsäkert sätt.