Den mediepolitiska diskussionen förs i allt gällare tonläge. Här finns flera förklaringar. En är förstås den medieutredning som just nu pågår under ledning av Anette Novak och där kulturminister Alice Bah-Kuhnkes förväntan är ”radikala förslag”. En annan är den ekonomiska press som många kommersiella medieföretag befinner sig under.
En del av debatten rör public service eller snarare relationen mellan public service och de kommersiella medieföretagen. Det är en viktig diskussion eftersom stora värden står på spel. Problemet är att alltför många som diskuterar gör det utifrån ett bristande faktaunderlag.
I förra veckan gav sig ledarskribenten Per Selstam in i diskussionen (VT 2/7). Efter att ha lyssnat på ett seminarium i Almedalen argumenterade Selstam för lokalpressens betydelse.
Därom råder det givetvis ingen tvekan. Den offentlighet som lokala medieföretag utgör är ett utomordentligt viktigt inslag i den demokratiska infrastrukturen. Men, Per Selstam ägnade också delar av sin text åt att sprida vanföreställningar om public service vilket knappast kan sägas gagna debatten. Selstam menade att public service ”med sin storstadscentrering” inte är ett alternativ till lokaltidningarna. Han hävdade att ”Innehållet i public service lokalt är till mycket stor del avskrifter från lokalpressen”, alternativt ”följdreportage”. Några resurser för eget undersökande ”finns inte”.
Så är det naturligtvis inte och det krävs ett accentuerat tunnelseende för att inte notera vad exempelvis landets 25 olika lokala P4-stationer levererar i form av unik journalistik eller de återkommande, agendasättande granskningarna i P1. Jag tänker då inte primärt på det mångdubbelt prisbelönta avslöjandet om Saudiaffären, på P4 Dalarnas nazistgranskning, på P4 Hallands avslöjande att flera halländska kommuner placerar ensamkommande flyktingbarn i andra kommuner, på P4 Gävleborgs granskning av nedläggningen av banker i glesbygdskommuner eller på P4 Skaraborgs omfattande bevakning av mordet på Lisa Holm nu den senaste månaden. Jag tänker inte heller på att Kulturnytt citerades av andra medier närmare 5 000 gånger förra året eller att citeringarna av lokala P4-kanaler mer än fördubblats under en femårsperiod, drygt 42 000 gånger bara under förra året.
Nej, det problematiska med Selstams argumentation är att här finns ett försök att måla ut ett motsatsförhållande mellan public service och kommersiella medier. Ett vitalt medielandskap kräver åtskilliga aktörer. De problem stora delar av den kommersiella medievärlden upplever för närvarande grundar sig inte i att de olika public serviceföretagen bedriver kvalificerad journalistik med hög trovärdighet. Medieforskaren Jonas Ohlsson visade med emfas tidigare i år, att de digitala satsningar som public servicebolagen gör i själva verket driver trafik till de kommersiella mediesajterna.