Staten slarvar med tillsynen
Usel kontroll. Staten har alldeles för dålig koll på de statliga myndigheterna och organisationerna.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad handlar tillsynsslarvet om? Inte nödvändigtvis om pengar - vart slantarna tar vägen har myndigheterna oftast hyfsad koll på. Det är i verksamheten som problemen finns.
Riksrevisionen har i 16 rapporter under de senaste tre åren pekat på problemen med tillsynen. Rapporterna handlar om allt från hur kommunernas överförmyndare kontrolleras - dåligt, visar det sig -- till hur Arbetsmiljöverket sköter sitt tillsynsansvar och hur FN:s barnkonvention tillämpas i praktiken.
Poängen med utökad kontroll är inte att ställa enskilda handläggare till svars, även om det vore bra om möjligheterna att göra det också utökades. I dag genomsyras allt för mycket offentlig förvaltning av "det-är-inte-mitt-ansvar"-tänkande, där enskilda tjänstemän i princip aldrig kan göras ansvariga för de beslut de fattar.
Staten måste ta sitt tillsynsansvar på största allvar eftersom det faktiskt handlar om rättssäkerheten. Slarvet med tillsynen är inte bara ett problem för nitiska riksrevisorer. Vi medborgare måste kunna vara säkra på att myndigheter följer gällande regler och lagar och att det finns system för att se till att de gör det. De sanktionsmöjligheter som finns måste användas i mycket större utsträckning, nu är de mest pappertigrar som ingen tar på riktigt allvar.
Regeringen har lovat att, som det heter, ta tag i frågan. Det lovade den förra regeringen också. Och den förrförra. Ändå hände ingenting.
Rättssäkerhet är på väg att bli något som svenska politiker talar mycket om men struntar i i praktiken. Det är hög tid att ändra på det.