Statsråden och aktierna
Sålde. Utrikesminister Carl Bildt har sålt sina aktier i Vostok Nafta. Foto: Jonas Ekströmer/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De senaste veckorna - alltså när den tidigare "skandalen" i regeringen var utagerad i och med att statsråden Borelius och Stegö Chiló avgick - har den mediala indignationen riktats mot utrikesminister Carl Bildt och hans privatekonomi.
Upprördheten har gällt Bildts innehav av aktier och optioner i oljebolaget Vostok Nafta, ett företag som i sin tur är delägare i det ryska bolaget Gazprom, med starka band till den ryska regimen. Gazprom kontrolleras av ryska staten och är ett stort olje- och gasföretag som också äger bland annat tidningen Izvestija och flera regimtrogna TV-kanaler och Bildts innehav i Vostok Nafta (som inte äger mer än någon procent av Gazprom) ansågs olämpligt.
Så var det kanske också. En svensk utrikesminister ska förmodligen inte ha intressen - om än små och indirekta - i företag som kontrolleras av den ryska staten.
Men det intressanta är hur usel journalisternas faktakoll var. Bildt sålde nämligen sina aktier i Vostok Nafta för flera veckor sedan, av allt att döma mycket snart efter att han blivit utnämnd till statsråd. Optionerna ska han enligt egen uppgift sälja så snart han kan. Av juridiska skäl dröjer det några månader.
Således fanns det faktiskt ingenting att vara indignerad över - Bildt ägde inte längre de förgripliga aktierna och kunde inte klandras för dem.
Man kan naturligtvis tycka att Carl Bildt något tidigare kunde ha upplyst om att han hade sålt sina aktier, så hade cirkusen kunnat undvikas. Själv säger han att han ville vänta tills regeringens aktieinnehav offentliggjordes häromdagen, ett förståeligt beslut.
Diskussionen om Bildts - och andra statsråds aktier - är principiellt intressant eftersom den så tydligt visar hur oerhört stor misstron mot företagande och företagsägande är i media och bland politiker och kommentatorer. Och hur stor okunskapen är. Att äga aktier är skumt och märkligt, den som gör det har automatiskt diskvalificerat sig för politiska uppdrag.
Begreppet jäv har använts frikostigt - och felaktigt. Många tycks anse att enbart det faktum att ett statsråd äger aktier gör honom eller henne jävig när det gäller alla typer av beslut som rör företagande och näringsliv. Så är det naturligtvis inte. Enligt de regler som gäller är det statsråden själva som avgör om jäv föreligger i ett visst ärende. Den som anser sig jävig ska anmäla det och det finns gott om juridisk kompetens i regeringskansliet för att hjälpa statsråden att fatta beslut i kniviga fall.
Under de 70 år Sverige styrdes av socialdemokrater var frågan om statsrådens eventuella värdepappersinnehav inte intressant. Socialdemokratiska ministrar ägde inte aktier, därför behövdes inget regelverk. De berikade sig på andra sätt.
Nu behövs det uppenbarligen riktlinjer och de måste utgå från att statsråd - precis som alla andra - ska kunna välja att spara i aktier och andra värdepapper. Kanske kan det vara vettigt att titta på det amerikanska systemet, där ledande politiker själklart anses kunna behålla sina aktier under den tid de har offentliga uppdrag, men måste lämna ifrån sig förvaltningen till oberoende förvaltare.
Men det måste stå fullständigt klart att det inte bara är acceptabelt för statsråd att äga aktier - det är bra att de gör det. Det är bra att de tar aktiv del i utvecklingen av näringslivet och gör som miljoner andra svenskar: investerar i företagande och i Sveriges framtid genom att äga aktier.