Stöd för ändrad arbetsrätt
Arbetsrätt. Fabian Wallen, nationalekonom på Svenskt Näringsliv, anser att det är dags att ta bort "sist-in-först-ut" i arbetsrätten.Foto: Patrick Söderquist
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En intressant fråga i sammanhanget är därför huruvida den nuvarande arbetsmarknadslagstiftningen, och särskilt de så kallade turordningsreglerna, har ett brett stöd i opinionen.
Demoskop har undersökt svenska förvärvsarbetandes attityder i denna fråga. Bland de drygt 1 100 förvärvsarbetande som intervjuades svarade 51 procent att "sist-in-först-ut" är en bra regel. 42 procent ansåg den vara en dålig regel, medan 7 procent inte uppgav något svar. Detta skulle med andra ord kunna tolkas som att det finns ett opinionsmässigt stöd för nuvarande regelsystem.
Demoskop har emellertid också i undersökningen frågat om det vore en bra princip, som alternativ till "sist-in-först-ut", att anställningstryggheten istället avgjordes av "hur bra man klarar jobbet". Resultatet är slående. Nästan tre fjärdedelar av de förvärvsarbetande ställer sig bakom en sådan alternativ princip.
Man kan därför hävda att en förändrad arbetsrätt har ett större stöd bland opinionen än det gällande regelverket. Detta stöd är dessutom väl förankrat bland förvärvsarbetande medlemmar inom såväl LO, TCO som SACO. Vi finner vidare en majoritet som ställer sig bakom denna alternativa princip bland samtliga riksdagspartiers sympatisörer, med undantag för vänsterpartiet.
Väl formulerade förslag till förändringar i arbetsrätten kan alltså vara ett sätt att stärka det opinionsmässiga stödet, såväl för den sittande regeringen som för en entreprenörsvänlig socialdemokrati.
Då Lagen om Anställningsskydd (LAS) och dess princip om "sist-in-först-ut" infördes för drygt 30 år sedan såg den svenska arbetsmarknaden helt annorlunda ut än med i dag. Arbetsuppgifterna var betydligt mer homogena och företagens behov av kontinuerlig kompetensförnyelse var avsevärt mindre. Tryggheten för den tidens arbetstagare låg i stor utsträckning i att kunna behålla jobbet.
I dag har arbetsuppgifterna inom näringslivet blivit allt mer heterogena, samtidigt som den allt intensivare globaliseringen sätter ett ständigt tryck på företagen att ligga i framkant vad gäller kompetens. Med en öppen arbetslöshet kring fem procent och ett utanförskap på över en miljon människor, har anställningstryggheten för allt fler människor förskjutits mot möjligheten att finna ett nytt jobb.
Att i ett sådant läge basera anställningstryggheten på senioritet får negativa effekter. Dels tenderar grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, som exempelvis ungdomar och invandrare, att få väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Och dels tenderar den allmänna konkurrenskraften att hämmas.
Om ambitionen är att människor som idag står utanför arbetsmarknaden i större utsträckning ska kunna försörja sig själva är det viktigt att vi har en arbetsrätt som inte hämmar arbetsgivarens vilja att anställa personer utan erfarenhet från arbetsmarknaden. Om svenska företag ska kunna konkurrera på världsmarknaden genom att erbjuda produkter med hög kvalitet, snarare än genom allt lägre priser, är det av största vikt att arbetsrätten inte gör att kompetens bortprioriteras till förmån för senioritet.
Detta har uppenbarligen svenska folket förstått. Nu är det dags för de ledande politikerna i vårt land att formulera en arbetsrätt för en modern arbetsmarknad i en global ekonomi. (SNB)