Stollfritt på miljöpartiets kongress?
Rotproblem. Peter Eriksson har problem med gräsrötterna.Foto:Niklas Larsson / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Önskemålet är föga förvånande efter förra årets spektakel. Bilden som spreds av de aktiva gräsrötterna var inte välkommen hos den blankputsade partiledningen som efter allvarsamma förhandlingar med socialdemokraterna lyckats ta sig in i värmen.
Uppmärksamheten kom i hög grad att riktas mot gräsrötternas utseende. Framför de påslagna TV-kamerorna syntes personer som fick tankarna att snabbt vandra tillbaka till schablonbilden av kollektiven på 70-talet. Att partiledningen var uppenbart irriterad över detta fick sin bekräftelse då det framkom att Peter Eriksson, i ett öppet internt brev, skrivit att "Det är möjligt att vi förlorar på att människor kan se kongressen, hur vi ser ut, vad vi säger och hur vi beter oss". Bilden av ett seriöst regeringsstödjande parti fick en törn i kanten.
Men det stora problemet för partiledningen var ändå inte att partiaktivisterna uppträdde med nydiskade kåsor i ena handen och ekologiska kakor i den andra. Det stora problemet var besluten, politiken och kursen som deltagarna ville att partitoppen skulle följa.
Ett samhälle utan räntor. Medborgarlön. Könsneutrala personnummer. Förbud av alla slags djur på cirkus. Listan på stolligheter var lång. Hur besluten skulle realiseras hade vare sig partiledningen eller deltagarna svar på. Partiledningen erkände det öppet, men ombuden argumenterade och röstade likväl för förslagen. Kostnadsfrågan lämnades därhän.
Efter förra kongressen blev det uppenbart att det fanns en stor klyfta mellan å ena sidan partiledningen med Eriksson, Wetterstrand och Fridolin i spetsen, och å andra sidan gräsrötterna.
Årets kongress tycks ha utformats på ett smartare sätt för att undvika de värsta fallgroparna från förra året. I ett krystat uttalande av Peter Eriksson i onsdags avslöjade språkröret att partiet i år har "försökt" skriva förslagen så att de ska kunna realiseras. Erikssons
ambition är säkert ärlig, men visar samtidigt att det finns ett tryck underifrån som gör att klyftan mellan aktiva medlemmar och partitoppen fortfarande finns kvar.
Och miljöpartiets politik finns i högsta grad. Med tanke på att partiet stöds av mindre än fem procent av befolkningen är det skrämmande hur mycket inflytande "den gröna" politiken haft.
Vi har fått en Djurskyddsmyndighet, revir för det tidigare språkröret Matz Hammarström. Verksamheten har på två år kostat 92,3 miljoner kronor. Fiskestopp, biltullar och friår är andra exempel på hur grön politik blivit realitet.
Att miljöpartiet är beroende av andra är en självklarhet med det låga väljarstöd man samlar. I veckan som gått har partiledningen flörtat med såväl centerpartiet som folkpartiet.
Vad Allianspartierna svarar på inviten är en självklarhet, och socialdemokraternas aktivister och LO-kollektivet har fått ytterligare ett argument för att tycka illa om miljöpartisterna, oavsett den vänliga stämning som tycks råda mellan statsministern och de båda språkrören.