Storregioner ökar byråkratin
Ökad byråkrati. Tobias Krantz anser att det blir ökad byråkrati med nya storregioner.Foto: Gail Oskin/AP/SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det centrala argumentet har varit att förändringen skulle leda till ökad demokrati genom att beslut som tidigare fattades av statliga tjänstemän framgent skulle fattas av folkvalda politiker. Men det är inte alls självklart att demokratin ökar om läns- eller regionparlament införs.
Vilken slutsatsen blir beror på vilken slags uppgifter som förs över till regionerna. Om regionerna fick ta över frågor som infrastruktur samt högre utbildning och forskning, exempelvis, till detta självfallet kopplat ansvaret att stå för finansieringen, så skulle de kunna utöva inflytande över spörsmål som de tidigare inte har haft möjlighet att påverka.
Problemet är att en sådan maktöverföring har ett pris i form av ökade regionala klyftor. Mer välbärgade regioner skulle få högre standard på sina vägar och bättre universitet och högskolor än mindre bemedlade landsändar.
Att genomdriva förändringar som vidgar de regionala klyftorna är politiskt omöjligt i Sverige. Därför föreslår inte heller Ansvarskommittén att några väsentliga sakpolitiska områden ska flyttas över till de nya regionerna. Regionerna ska vid sidan av sjukvården ägna sig åt icke-tvingande regional planering och åt att fördela vissa mindre statsanslag. Men om regionerna inte får ansvar för finansieringen och ingen behöver bry sig om den planering de ägnar sig åt; vari ligger då demokrativinsten?
Snarare är det byråkratin som ökar, inte demokratin. Dessutom är risken uppenbar att regionindelningen kommer att ta relativt liten hänsyn till människors uppfattning om identitet och geografisk tillhörighet. Mycket talar därför för att de sammantagna demokratieffekterna av Ansvarskommitténs regionförslag, om de genomfördes, blir negativa.
En viktig tanke hos Ansvarskommittén är att införandet av storregioner skulle vara positivt för tillväxten och den regionala utvecklingen. Det är, enligt min mening, att hysa en övertro på politisk ingenjörskonst. Jag är övertygad om att utvecklingen i såväl olika delar av landet som för Sverige i stort har sin grund i helt andra faktorer. Det handlar om regler och skatter för företagen, om forskning och utveckling och om det är tillräckligt lönsamt att arbeta, för att ta några exempel.
Ansvarskommitténs förslag om storregioner, som enligt planerna ska drivas igenom i rekordfart, bör därför avvisas. Det innebär inte att några reformer av den offentliga förvaltningen på regional nivå inte behöver genomföras. För det första bör de centrala statliga myndigheternas regionala indelning i större utsträckning samordnas. De statliga myndigheterna har i dag sinsemellan mycket olika administrativ indelning på regional nivå. Det skapar krångel och ineffektivitet.
Det bör även bli enklare för de kommuner som så önskar att byta län. Den förra socialdemokratiska regeringen visade inte sällan en njugg inställning till önskemål om länsbyte. Den nya regeringen bör ha en ny mer välvillig praxis.
Det finns ingen anledning att hårdnackat slå vakt om en länsindelning med sina rötter i 1600-talet. Lika absurt är det att i början av 2000-talet på nytt försöka dirigera den regionala indelningen uppifrån. (SNB)
DEBATT
Tobias Krantz är fil dr i statskunskap och riksdagsman för folkpartiet i Jönköping.