Omställningen av försvaret, från att ha baserats på ett värnpliktssystem till att baseras på ett frivilligsystem, går i en rasande fart. Försvarsministern upprepar hur bra rekryteringen går. Generalerna nickar instämmande eftersom det innebär att de får godkänt betyg. Rekrytering, rekrytering, rekrytering, tycks vara allt de har för ögonen.
Inom Försvarsmakten används ofta begreppet stresskon. Ju längre ner i denna metaforiska kon som man befinner sig desto mer mål-låst och tunnelseende blir man. Ibland kan man fråga sig om inte stora delar av de styrande försvarspolitikerna och Försvarsmaktens ledning har trillat ner i denna så kallade stresskon. Allt annat löser sig, bara vi lyckas med rekryteringen, tycks resonemanget vara.
Stressen verkar bottna i en omotiverat dålig tilltro till den egna attraktionskraften, vilket tyvärr leder till att man inte ser de verkliga utmaningarna. Försvarsmakten har nämligen i själva verket mycket lockande att erbjuda i form av bland annat utmanande arbetsuppgifter, utvecklande arbetsmiljö och meningsfulla uppdrag. Attraktionen och varumärket finns där. Vad försvarsministern och ÖB istället borde fokusera på är hur man ska förvalta varumärket och vårda det förtroende som alla nya soldater och sjömän faktiskt ger Försvarsmakten i och med viljan att investera flera år av sina liv i försvaret, trots den alldeles för låga lönen.
Rekryteringen till Försvarsmakten har i realiteten huvudsakligen skett på frivillig grund i flera år. Skillnaden som det nya systemet medför är att det numera också är frivilligt att lämna försvaret. Denna frihet i kombination med en betydligt längre förväntad tjänstgöringsperiod utgör den stora utmaningen för Försvarsmakten.
De icke värnpliktiga soldaterna och sjömännen förväntar sig att få visat för sig under hela tjänstgöringstiden varför de borde stanna i försvaret. De förväntar sig kvalitet på utbildningen, meningsfulla uppgifter och att bli bemötta med respekt. De förväntar sig av naturliga skäl inte att göra "lumpen" i upp till åtta år. Om verkligheten inte lever upp till förväntningarna kommer soldaterna och sjömännen att säga tack och adjö.
Dessa förändrade förutsättningar kräver ett nytt sätt att tänka för försvarspolitikerna och Försvarsmaktens personal. Förutom förmånligare anställningsvillkor och högre löner ställer den nya ordningen krav på en plan för hur man ska fylla åtta tjänstgöringsår med varierat och stimulerande innehåll. Vidare måste dessa år fungera i samklang med övriga funktioner inom samhället, såsom sjukvård, dagis, universitetsutbildning och bostadsförmedling. Inte minst krävs ett nytt sätt att bemöta soldaterna och sjömännen på, vilket kanske blir den allra största utmaningen för försvaret.
Genom att stirra sig blind på rekryteringsfrågorna missar försvaret det verkliga målet, nämligen att lyckas behålla soldaterna och förvalta deras förtroende. Det är i slutänden ändå dagens soldater och sjömän som bestämmer värdet på Försvarsmaktens varumärke imorgon.