DEBATT: Strömlöshetens skönhet

När elektriciteten helt plötsligt inte finns där blir man påmind om hur beroende vi gjort oss av den energikällan och samtidigt påminns man om att det faktiskt går ganska bra att klara sig, i alla fall en liten stund som i vårt fall.
Numera är elledningarna isolerade i vårt område utanför Gamleby. Det har minskat strömavbrotten väsentligt eftersom ledningarna fortsätter att mata el även om de ligger på marken eller om ett träd blåst på. Förr om åren var vi på alerten så fort det började blåsa lite grann och blinka i lamporna. Nu är strömavbrotten så få att man nästan inte räknar med dem.

I söndags förstod jag ändå att förr eller senare skulle vi bli utan el. Så jag hämtade in fullt med ved till järnspisen som vi klokt nog installerade vid renoveringen. Jag började elda direkt på förmiddagen. Vi tappade upp dricksvatten och vatten att spola i toaletterna med. Stearinljus, ficklampor, pannlampor och tändstickor fanns i beredskap. Allt detta har vi tränat på otaliga gånger före de isolerade ledningarnas tid.
Mycket riktigt blev vi strömlösa vid middagstiden på söndagen.
Det blev märkligt tyst inne i huset men vindens tvära kast hördes desto tydligare därute. De första timmarna har man svårt att vänja sig. Lite generat flinar man när man försöker tända i källartrappan trots att man går med pannlampa och egentligen är mycket väl medveten om att elen är borta. Det kvittar hur längtansfulla blickarna man kastar mot dammsugarslangen än är, man måste hejda sig och bara sitta ner och ta det lugnt.

En söndag när man är beredd går ju bra. Då kan det bli riktigt trevligt. När mörkret föll hade vi samlats i köket med massor av stearinljus och full fart i vedspisen. Först spelade vi kort och pratade om hur det var förr i tiden när det inte fanns någon ström, bara någon generation tillbaka i tiden. Sen lagade vi mat på vedspisen och därefter ett par timmars läsning. Vad passar bättre än en riktigt spännande deckare när man sitter i stearinljusets sken och vinden stormar utanför fönstren?
Vädret inbjöd inte till några längre promenader, men en kort stund gick hela familjen ut och tittade på stjärnhimlen. När alla elektriska ljuspunkter saknas så framträder stjärnorna på ett utmärkt sätt och vi pekade ut Lilla Karlavagnen, Tre vise män och de andra mycket få stjärnbilder vi kan. Det är inte ofta man upplever skönheten av en stjärnhimmel under sådana omständigheter. Ett par flygande farkoster med röda blinkande ljus tog sig snabbt över himlen.
Precis innan vi skulle lägga oss kom strömmen tillbaka. Då var det rätt så skönt att ta en dusch och fyra på i den riktiga vedpannan. Men när jag låg i sängen och skulle försöka sova hörde jag alla svagt surrande ljud som inte funnits på hela dagen och tänkte att i normala fall är det aldrig riktigt tyst, vi är ständigt utsatta för ljud som alstras av elektriska apparater.
Ibland är det riktigt skönt med strömavbrott.
Ett kort...

Debatt: Strömlöshetens skönhet