Svar på breven till ledarsidan
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Revolutionär Kommunistisk Ungdom är, enligt VT:s mening, inte den enda diskutabla mottagaren av skattefinansierade organisationsbidrag. Det bör ha framgått tillräckligt tydligt av den kritiserade ledaren. Även om få lika uppenbart har diskvalificerat sig från den statliga rundhäntheten med bidragspengar.
En kraft som på en och samma gång kallar sig revolutionärt kommunistisk och gör anspråk på att vara en demokratins förkämpe är en självmotsägelse. Som Alexander Solzjenitsyn en gång erinrade: Att förena kommunism och demokrati är lika omöjligt som att blanda eld och vatten.
Så till Jan Stepán.
Hoppet står till att den ekonomiska islossningen i Kina i det långa loppet skall underminera det politiska tyranniet och på så sätt bana väg för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Men det blir inte tack vare utan trots det kommunistiska ledarskapet. Den ?politiska stabiliteten? i Kina, som också statsminister Göran Persson så fatalt prisade häromåret, har en mindre positiv innebörd i den kinesiska Gulagarkipelagens fängelser och exekutionskammare. Det kunde kinesiska regimkritiker den gången påminna den svenske statsministern om.
För att dra sig till minnes några nyckelord av Arthur Koestler, en av Europas intellektuella giganter under 1900-talet, efter hans avfall från kommunismen: Karl Marx var lika oförsonlig mot sina fiender som någonsin Lenin eller Stalin. Han saknade bara vapnen att förgöra dem med.
Ordförande Mao och hans efterföljare har, i likhet med de sovjetiska folkmördarna, förfogat över vapnen ? och gjort desto flitigare bruk av dem.
Vi avstår från att returnera Jan Stepáns omdöme om ledarredaktionens mentala status. Det vore alltför vänligt.