Det är glädjande att det finns aktiva och kunniga ungdomar som fröken X M Ellen Key i årskurs 9. Hon är engagerad i kommunens ekonomiska detaljer. Genom att vara påläst om hur det var på hennes föräldrars tid så har hon även ett historiskt perspektiv på Västerviks utveckling och position.
Hon har helt rätt i att befolkningsutvecklingen under en lång period gått åt fel håll. Det är också riktigt att en viktig faktor för att vända utvecklingen är att våra ungdomar bor kvar. För att lyckas med att få våra ungdomar att stanna kvar krävs en mängd olika parametrar vilka vi måste satsa på. Förutom en bra grundskola krävs det även möjligheter till fortsatta studier både på gymnasienivå och högskola, där är det viktigt att kommunen verkar för att se en långsiktighet och en samverkan med övriga kommuner för att nå ett bra resultat till gagn för våra ungdomar.
En brist i inlägget är dock att hennes syn på hur Västervik ska utvecklas är statisk. Förståelsen för de dynamiska krafterna i en ekonomi fattas. Hon ser tyvärr ekonomin mera som ett rent fördelningsproblem - som en slags paj som varje år ska delas i lika stora bitar. Insikten om hur dynamiken i ekonomin kan ge oss en större framtida paj att dela på saknas nästan helt.
Skolan får idag en betydande del av kommunens totala paj. Barn och utbildning använder nästan 40 procent av kommunens totala budget, varje år. Totalbeloppet minskar nu med några få procent eftersom vi har dels sjunkande ungdomskullar, samtidigt som vi under lång tid haft en högre lärartäthet än genomsnittet i landet. De två faktorerna talar för att det blir något lägre totalkostnader. Vilket inte med automatik borde behöva ge en försämring för våra ungdomar.
Våra partier tror att den enskilt viktigaste faktorn för att få våra ungdomar att bo kvar är tillgång på jobb. För jobb krävs att det finns företag. Det som i inlägget kallas "asfalt" är exempel på försök från kommunens sida att skapa goda förutsättningar för Västervik och dess näringsliv - att kunna baka en större framtida paj. Det nya området vid Lunnargatan vill ge handeln bättre förutsättningar. Infartsrännan ger oss möjlighet att vara med i diskussionerna om en förändrad Gotlandstrafik, samt ett måste för att säkra fortsatt och utökad övrig verksamhet i hamnen. En utredning pekar ut oss som möjlig enda hamn av både kostnads- och klimatskäl, eftersom vi ligger närmast Visby. Men då krävs det att dagens stora färjor kan komma in i hamnen. Visst är 40-50 miljoner mycket i investeringar, men utbetalningen belastar endast ett eller två år, medan det i skolan skulle gälla ett årligt återkommande belopp av samma storlek. Investeringarna finns kvar under decennier och kan i lyckosamma fall ge rejäla tillskott till jobb och utveckling. Allt för att försöka få ihop pusslet med mer arbetstillfällen så att fler kan stanna och kanske fler vill komma och leva o bo i vår kommun.
Harald Hjalmarsson
(M)
Tomas Kronståhl
(S)