Svara på Sommestads svartmålning
Pitbull. Lena Sommestad - regeringens pitbull i miljöpolitiken. Foto: Henrik Montgomery/scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Östros inledde sommarregeringens presskonferens i går (10 juli) med att påpeka att det nu skulle vara den första riktiga sommar/semesterveckan. Det beror väl på hans speciella perspektiv: Nu är det ingen risk att Göran Persson ska behöva känna sig kallad att avbryta sin semester.
Samtidigt verkar sannolikheten ringa för att regeringspartiets planering ska behöva störas av några aktiviteter från Alliansens sida.
Efter kraftansträngningen i Almedalen är Lars Leijonborg den förste som häver upp sin stämma i ett så kallat sommartal, i Marstrand 22 juli. Man får hoppas att Alliansen har beredskap att gå i svaromål dessförinnan.
Lena Sommestad har en akademiskt sval framtoning, men på sommarregeringens presskonferens på måndagen var det hon som fick agera pitbull. Apropå Östersjöns mångfacetterade miljöproblematik påstod han att moderaterna sagt att man absolut inte är intresserad. Hon tycker det är allvarligt att moderaterna inte tycker att miljöfrågor är viktiga. Moderatledaren påstås visa brister i sitt ledarskap. Han har enligt Sommestad gått så långt att han sagt att det inte är säkert att övergödningen betyder något för algblomning.
Svenska politiska partier brukar lära sig en hel del av hur amerikanerna driver valkampanjer. De hämtar rådgivare och metoder från USA. När Bill Clinton var illa ute i valrörelsen 1992 på grund av sina privata problem svarade hans politruker med att upprätta en stab vars uppgift det var att snabbt svara på angrepp. Det gav positivt resultat för Clinton.
Man kan jämföra med hur det gick för John Kerry i valrörelsen 2004. Kerrys medarbetare tycks ha trott att hans förflutna som krigshjälte skulle skydda honom mot kritik för både det ena och det andra. Demokraterna underlät att gå till omedelbart motangrepp, på vad man tyckte var befängda anklagelser. Motståndarens argument fick tid att sjunka in hos allmänheten.
Det kan bli något liknande med Sommestads befängda anklagelser om att moderaterna inte bryr sig om miljön, desto mera sannolikt eftersom hon surfar på en våg av negativa omdömen på temat "moderater och miljö". Det tycks inte spela någon roll vad moderaterna över tiden gjort i miljöfrågor, på egen hand och tillsammans med de andra partierna i Alliansen.
Höstens val formar sig till en folkomröstning om två regeringsalternativ. Inom alternativen har väljarna möjlighet att lägga tonvikten lite olika. Men striden om att få ansvaret att leda Sverige har många delfronter. När opinionsläget är så jämnt är varje avsnitt viktigt.
Alliansen har redovisat sin gemensamma politik för var och en som vill ta del. I sin globaliseringsrapport kräver Alliansen att Östersjön blir ett pilotprojekt i skyddet av en särskilt känslig havsmiljö.
Man kan begära att Lena Sommestad vet om detta, men man kan inte begära att väljarna läser varje aktstycke från Alliansen.
Därför är det så viktigt att Sommestad får ett svar med rimlig chans att nå ut till allmänheten. Den ska i alla fall inte behöva bestämma sig utifrån hennes svartmålning.
Sedan kan det också påpekas att Alliansen står enig bakom det centerns Maud Olofsson meddelade i sitt tal i Almedalen: att bättre än statliga förbud och regleringar är att satsa på människors vilja att leva miljövänligt.