Svensk bostadspolitik är inte social
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Självklart är själva idén med regleringar att medborgarnas beteende skall påverkas. Och visst gör de det, men sällan bara på det sätt som det var tänkt. Medborgarna är rationella. Företag är också rationella. Men inte från riksdagens eller regeringens utgångspunkter utan från sina egna.
Nu och då flammar debatten högt om bristen på bostäder. De som drabbas värst är naturligtvis de som skall ta sig in på bostadsmarknaden. Det är alltså svårast för unga människor att få bostäder. Ofta beror det på bostadsbrist - det vill säga att det finns färre lägenheter än det finns människor som vill hyra dem till den fastställda hyran.
I Bryssel saknas nästan all politisk styrning på bostadsmarknaden - det är verkligen en fri bostadsmarknad - och följaktligen finns det massor av bostäder att hyra. Även ungdomar får snabbt bostäder, som de dessutom oftast är nöjda med.
Baksidan av att den svenska regleringen, som leder till bostadsbrist, är att hyresvärdarna alltid får uthyrt och alltid till samma hyresintäkt. En svensk hyresvärd kan ställa krav på hyresgästerna som aldrig förekommer i Bryssel.
I Sverige kan man inte få förstahandskontrakt om man inte har fast jobb. Är man i vikariesvängen - ofta en följd av andra regleringar - får man finna sig i andrahandskontrakt. Eller att köpa sig en bostad; svart hyresrätt eller vit villa - eller bostadsrätt.
Det formellt starka skyddet för hyresgästerna i hyresregleringen tvingar hyresvärdarna till hårda kontroller och höga krav på dem de hyr ut till. Har man en gång fått in en hyresgäst i huset blir han/hon kvar. Därför bygger man höga trösklar för inträdet.
I Bryssel ställs inga sådana krav. I Bryssel vill hyresvärden naturligtvis att hyresintäkterna trillar in lika mycket som i Sverige. Men varför skulle man inte hyra ut även till den som saknar "fast tjänst"? Även den som hankar sig fram på vikariat och "visstidsanställningar" kan snabbt få tag på en hyreslägenhet här.
I stället för kontroll av hyresgästernas liv och leverne - inga intyg från arbetsgivaren eller kreditundersökningar - finns ett system med bankgarantier som ersätter all sådan kontroll och alla krav på fast anställning. Antingen deponerar hyresgästen tre månadshyror på ett låst konto i banken eller så betalar man banken en ringa summa per månad för att ställa ut en bankgaranti för hyran. Den garantin förutsätter ofta att man har visat banken att man kan sköta pengar, eller att man kan göra troligt, till exempel genom en fast anställning, att man kommer att göra det. Deponerar man tre månadshyror handlar det bara om det.
Den fria bostadsmarknaden i Bryssel betyder inte bara att det finns bostäder att hyra utan också att man kan hyra dem även om man inte är färdigetablerad på arbetsmarknaden och saknar "fast anställning".
Regleringarna på den svenska hyresmarknaden gynnar, liksom många andra regleringar, dem som redan har. Man skulle kunna sammanfatta det med att en - sannolikt - oönskad konsekvens av den svenska sociala bostadspolitiken är att den inte är särskilt social.
DEBATT
Per Heister jobbar på moderaternas Brysselkontor och är bosatt i både Bryssel och Stor-Stockholm.