Genom engagemang i Vision Västervik har jag besökt några kommunfullmäktigesammanträden och blivit förvånad. Det som gjort mig positivt förvånad är försöken att skapa nya former, till exempel hearing med specialister. Min kritiska förvåning är att arbetsformerna påminner om ett skådespel med få huvudroller och många statister.
Vid en granskning av åtta tillgängliga protokoll från 2013 på kommunens hemsida konstaterar jag – av fullmäktiges 57 ledamöter är nästan var tredje ordinarie ledamot borta från mötena, i snitt 17 ledamöter varje möte! Tar man på sitt uppdrag på allvar? Partierna har ju förstås ersättare för sina ordinarie ledamöter. Men av genomsnittligt 17 frånvarande ersätts endast cirka tio. Det vill säga sex till sju platser står tomma på varje möte, mer än tio procent! De mindre partierna – minoritetsgrupperna i fullmäktige - täcker i stort sett upp med ersättare men de två stora partierna har påtagligt svårt att ersätta alla sina frånvarande ledamöter! Socialdemokraterna har i snitt en och en halv plats tom och Moderaterna har i snitt fyra platser obesatta! Vad säger detta om vår representativa demokrati? Vad säger det om statusen och kraven på att vara kommunpolitiker?
Om man läser protokollen så ser man tydligt vad fullmäktigeförsamlingen till stor del är – nämligen en röstapparat. Oppositionen är ganska aktiv med frågor och motioner. I Socialdemokraterna och Moderaterna är det däremot relativt sett ett litet antal ledamöter som är aktiva. Under 2013 har uppskattningsvis knappt hälften i fullmäktige gjort sin stämma hörd i någon fråga. Vad gör då de tysta i fullmäktige? De röstar enligt partilinjen. Om man studerar budgetbesluten som sker två gånger per år framträder ett påfallande mönster. Minoritetens olika förslag ställs mot majoritetens och röstas ned med ungefär samma antal röster i varje omröstning.
Det finns en vacker och relevant beskrivning av vad äkta demokrati innebär. Jag tror den kommer från Sydafrikas försoningsarbete och rörelsen Deep Democrazy – demokrati definieras som majoritetens skyldighet att ta hänsyn till minoriteten.
I en stark maktposition blir vi lätt korrumperade. Sitter man säkert vid makten behöver man inte anstränga sig att lyssna på minoriteter. Man använder sitt övertag genom en enkel omröstning – vilket är snabbt och effektivt.
Men vår representativa demokrati är i svajning. De politiska partierna i Sverige har tappat fem av sex medlemmar under de senaste 30 åren. Om denna utveckling fortsätter kommer antalet medlemmar redan år 2022 att understiga antalet förtroendeposter. Det gäller att krympa våra politiska beslutande församlingar innan dess!
Tillbaka till fullmäktige och en motsatt bild: Cirka 800 personer loggar varje månad in sig på webbsändningen av fullmäktige på kommunens hemsida. På varje fullmäktige behandlas i snitt fem till sex medborgarförslag. Det finns således ett stort allmänpolitiskt intresse för kommunens framtid. Skulle detta medborgarengagemang fångas upp aktivt och inkluderas i kommunala processer så skulle kanske partierna få sin nödvändiga medlemspåfyllning. Det är ett gemensamt intresse att få fler medborgare involverade i partier och politiska processer men då måste de göras mer interaktiva och dynamiska! Så inför valet är frågan – hur vill ni företrädare för olika partier ta tillvara medborgares engagemang – även när detta uttrycks genom frustration och kritik? Hur vill ni fördjupa demokratin?