På senare tid har den sjunkande självförsörjningen av baslivsmedel i Sverige uppmärksammats. Lönsamheten inom de olika produktionsinriktningarna varierar, nu har mjölkproduktionen bekymmer, tidigare var det grisnäringen. Framtidstron sviktar på grund av en rad orsaker: Världsmarknadspriser, höga mark- och arrendepriser, hårda miljökrav vilket medför bland annat dyrare byggnadskostnader, ökad byråkrati. Därtill är du påpassad särskilt av dem som inget förstår om jordbrukets villkor. Vill vi ens ha en svensk matproduktion?
Vi har bra förutsättningar för svenskt jordbruk. Kanske finns det hopp. I en artikel i Svenska Dagbladet nyligen uppmärksammades självförsörjningsproblematiken i en artikel med rubriken: Ökad konkurrenskraft löser inte jordbrukets problem, där det ökade importbehovet behandlades. I Sverige anser vi att maten ska vara billig. Det måste ha uppkommit efter kriget. En lång period av socialdemokratiskt styre pressade på storleksrationaliseringen.
Vi är ännu några kvar som minns 1960-talet. De åren var man som bonde uppskattad. Det skedde till och med nyodling i landet. Matkostnaden i hushållsbudgeten tar allt mindre del och har låg prioritet. Konsumenten måste tänka om. Bra, närproducerade livsmedel framtagna med Europas hårdaste djurskyddsregler, kan inte vara billigt. Vad göra? Politikerna borde titta på våra grannländer. I Danmark satsar staten, EU till trots, 150 miljoner och slakterierna lika mycket för att stötta dansk grisnäring, för där är grisproduktionen en viktig exportnäring.
När hörde vi senast att jobben på landet har någon betydelse? Men det finns all anledning att stötta lantbruket. En levande landsbygd kan endast vara levande om det finns ett livskraftigt jordbruk.
I Finland samarbetar också jordbruket och regeringen för att gynna näringen. Det är en from förhoppning att något liknande kunde ske i Sverige. Vår huvudorganisation, LRF, och regeringen kunde öka samarbetet. Och att det kunde ske i en avslappnad och positiv anda och inte så förtvivlat politiserat som det är nu. Alla borde värna om helheten.
Henry Rydén
Lönsamheten inom de olika produktionsinriktningarna varierar, nu har mjölkproduktionen bekymmer, tidigare var det grisnäringen. Framtidstron sviktar på grund av en rad orsaker: Världsmarknadspriser, höga mark- och arrendepriser, hårda miljökrav vilket medför bland annat dyrare byggnadskostnader, ökad byråkrati. Därtill är du påpassad särskilt av dem som inget förstår om jordbrukets villkor. Vill vi ens ha en svensk matproduktion?Vi har bra förutsättningar för svenskt jordbruk. Kanske finns det hopp. I en artikel i Svenska Dagbladet nyligen uppmärksammades självförsörjningsproblematiken i en artikel med rubriken: Ökad konkurrenskraft löser inte jordbrukets problem, där det ökade importbehovet behandlades. I Sverige anser vi att maten ska vara billig. Det måste ha uppkommit efter kriget. En lång period av socialdemokratiskt styre pressade på storleksrationaliseringen.
Vi är ännu några kvar som minns 1960-talet. De åren var man som bonde uppskattad. Det skedde till och med nyodling i landet. Matkostnaden i hushållsbudgeten tar allt mindre del och har låg prioritet. Konsumenten måste tänka om. Bra, närproducerade livsmedel framtagna med Europas hårdaste djurskyddsregler, kan inte vara billigt. Vad göra? Politikerna borde titta på våra grannländer. I Danmark satsar staten, EU till trots, 150 miljoner och slakterierna lika mycket för att stötta dansk grisnäring, för där är grisproduktionen en viktig exportnäring.När hörde vi senast att jobben på landet har någon betydelse? Men det finns all anledning att stötta lantbruket. En levande landsbygd kan endast vara levande om det finns ett livskraftigt jordbruk.
I Finland samarbetar också jordbruket och regeringen för att gynna näringen. Det är en from förhoppning att något liknande kunde ske i Sverige. Vår huvudorganisation, LRF, och regeringen kunde öka samarbetet. Och att det kunde ske i en avslappnad och positiv anda och inte så förtvivlat politiserat som det är nu. Alla borde värna om helheten.
Henry Rydén
