Bertil Jobeus: Svensk medieskugga över världens fjärde största land

Få svenskar känner till att Indonesien med 240 miljoner invånare är världens fjärde största land efter Kina, Indien och USA och världens största muslimska land. Indonesien är numera ett G20-land och det största medlemslandet i organisationen ASEAN med 600 miljoner invånare. Efter diktatorn Suhartos fall och 90-talets finanskris har landet genomgått en anmärkningsvärd demokratisering och är nu en av världens snabbast växande ekonomier med drygt 6 procent i tillväxt senaste åren.

Samtidigt är det viktigt framhålla att Indonesien fortfarande brottas med svår korruption, svagt rättsväsende och tidsödande byråkrati. Och landet har vidare olösta regionala konflikter rörande Papua, Aceh och Moluckerna.

Den som säger detta är Sveriges ambassadör i Jakarta Ewa Polano, tidigare ambassadör i Mexico.

Och visst har hon rätt i att Indonesien är ännu ett land, som hamnat i svensk medieskugga. Inte ens ekoredaktionens förträfflige Asienkorrespondent Nils Horner finner ofta anledning fara dit annat än efter bomb- och terrorattentat, vilka tidvis varit frekventa.

Och hur många svenskar vet vad presidenten efter första direkta demokratiska valet 2004 heter? Jo, Susilo Bambang Yudhoyono. Fem år senare blev han omvald för en andra omgång med drygt 60 procent av rösterna.

Självklart skall vi ha i minnet att landet står inför stora och tuffa utmaningar vad gäller mänskliga rättigheter, extrem nationalism, terrorism och kvarvarande korruption, som förefaller djupt rotad i samhällskulturen.

Korruptionen utgör troligen det största hotet mot landets fortsatta ekonomiska utveckling Men vi får inte glömma de framsteg som landet tagit till exempel anses press- och mediefriheten nu vara störst bland länderna i Sydostasien. Bristerna är dock stora vad gäller infrastruktur med alldeles enorma upprustningsbehov för transporter, vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser och inom hälsovård och utbildning.

Utmaningarna är också enorma på miljöområdet, då landet efter Kina och USA är tredje största utsläppare av koldioxider i världen.

Hur är då intresset hos de svenska företagen för affärer med och produktion i landet? Landet är tämligen okänt även för svenska företagare menar ambassadör Polano. Men ljuspunkter finns. Indonesien är Ericssons femte största marknad. IKEA öppnar tre varuhus med start 2014. H-M öppnar sin första butik sommaren 2013. Scania har tagit beslut om att öppna bussfabrik i höst. Och den svenska exporten har i år ökat med 35 procent.

Fler svenska företag behöver hoppa på tåget och ta marknadsandelar i detta stora land. Exportrådet öppnade i höstas ett kontor i Jakarta.

Indonesien har, om vi skall fortsätta på den positiva linjen, rika råvarutillgångar på mineraler, olja/gas, världens största guldgruva(!) och stora skogsarealer, som i vissa fall utsatts för avskogning. Ekonomin drivs dock framför allt av inhemsk efterfrågan med en köpsugen medelklass. Mer än hälften av befolkningen är under 30 år. IT/telekom/bilar och MC är de snabbast växande segmenten.

Men som alltid är respekten för mänskliga rättigheter (MR) alldeles central för att ett land skall betraktas som progressivt och här saknas en hel del.

Raoul Wallenberginstitutet i Lund, som har ett kontor i Jakarta, bedriver ett omfattande program avseende MR-frågor i indonesiska fängelser samt genomförande av regeringens MR-plan(!) Sverige och Indonesien inledde för fyra år sedan en bilateral dialog om MR. Ett femte dialogmöte hålls i höst i Jakarta. Sverige tillsammans med Kanada, Norge och Schweiz driver på i MR-frågor utöver den pågående EU-dialogen.

Så återigen: Visst finns det länder i världen, som av outgrundlig anledning hamnar i svensk medieskugga. Har tidigare i VT skrivit om Moldavien, latinamerikanska länder som Brasilien och Chile, senast om Uganda och nu om Indonesien.

Och visst minns ni VT-läsare nu vad presidenten heter i detta viktiga land. Jo, Susilo Bambang Yudhoyono - glöm inte det !