Svensk vapenexport undergräver respekten för mänskliga rättigheter
Pakistan. Artikelförfattarna vänder sig mot den svenska vapenexporten till Pakistan och andra länder. I Pakistan, i staden Matta, hade paramilitära grupper förskansat sig i söndags efter en självmordsattack där 18 människor dödades. Foto: Mohammad Zubair/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förbudet mot export till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna är inte endast humanitärt motiverat. Att inte sälja vapen till dessa länder är också en säkerhetspolitiskt grundad hållning. Sambandet mellan respekt för de mänskliga rättigheterna och en fredlig utveckling är ett sedan länge erkänt faktum. Omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter kan utgöra ett hot mot stabiliteten såväl inom ett land som i dess omgivning.
Att svensk utrikespolitik ska främja respekten för de mänskliga rättigheterna har av riksdag och regering betonats allt mer under senare år.
Omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken. "Vikten av att främja demokrati, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling genomsyrar den svenska utrikespolitiken", slog regeringen fast i utrikesdeklarationen den 14 februari i år.
I riktlinjerna för vapenexport anges att respekt för mänskliga rättigheter är "ett centralt villkor" för att vapenexport skall beviljas. Det spelar ingen roll om vapnen i sig kan komma att användas för att kränka mänskliga rättigheter eller ej, det räcker att kränkningarna "förekommer" i landet för att vapenexporten bör stoppas.
Verkligheten rimmar dock illa med dessa restriktioner. Trots de hårda skrivningarna tycks verkligheten helt avlägsen dess restriktiva intentioner. Vi kan konstatera att riksdagens riktlinjer för vapenexport åsidosätts systematiskt.
Sverige exporterar stora mängder krigsmateriel till flera länder där svåra kränkningar av brott mot mänskliga rättigheter begås. Under 2000-talet (2000-2005) har stora summor krigsmateriel för strid exporterats till nio länder där allvarliga brott mot mänskliga rättigheter förekommer.
Summan av hela krigsmaterielexporten till dessa länder uppgår under perioden till fyra miljarder kronor. Bland länderna finns Bahrain, Indien, Malaysia, Thailand och Tunisien.
Särskilt slående är exporten till Pakistan, en militärdiktatur som absurt nog har kommit att bli en av Sveriges allra största krigsmaterielkunder. Detta trots att landet använder sig av de grava och systematiska människorättsbrott och övergrepp som begås i landet, såsom; dödsfall i häkte, utomrättsliga avrättningar, mord och andra övergrepp riktade mot minoritetsgrupper, tortyr och annan grym och omänsklig behandling samt godtyckliga fängslanden i samband med "kriget mot terrorismen".
Dessa två sidor av svensk politik, å ena sidan en krigsmaterielexport till Pakistan för miljardbelopp, å andra sidan en politik som ska främja mänskliga rättigheter, är uppenbart oförenliga.
För att Sveriges utrikespolitik inte ska eka ihåligt, så krävs att riktlinjerna för krigsmaterielexport blir både tydligare och mer restriktiva vad gäller mänskliga rättigheter. Det måste vara en självklarhet att Sverige inte exporterar krigsmateriel till länder där grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter begås. som gravt och systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter.
DEBATT
Lise Bergh är generalsekreterare i Amnesty. Bo Forsberg är generalsekreterare i Diakonia. Ola Mattsson är generalsekreterare i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Anna Åkerlund är generalsekreterare i Kristna Fredsrörelsen.