Det finns en uppsjö av faktorer som påverkar våra köpmönster och därmed Sveriges ekonomi. Hur och vad vi konsumerar påverkas självklart av ur mycket vi betalar i skatt, hur stark kronan är jämfört med utländsk valuta eller hur mycket vi tjänar. Men en av de viktigaste faktorerna är våra förväntningar på framtiden.
Finansdepartementet rapporterar i år om hur ökad efterfrågan både inom Sverige och från omvärlden väntas ge en tillväxt på 4,6 procent 2011 och 3,8 procent 2012. Hushållen och företagen har blivit mer optimistiska, vilket gjort att konsumtionen och investeringarna tagit fart.
Ökad produktion och ljusare framtidsutsikter leder till att även sysselsättningen nu ökar starkt. Sysselsättningen bedöms öka med 2,5 procent 2011, vilket innebär att fallet i sysselsättningen under finanskrisen är återhämtat. Men vi får inte glömma hur det såg ut för bara något år sedan.
Inflationsförväntningarna är viktiga för hur företag sätter sina priser, för hur lönebildningen fungerar och därmed hela Sveriges inflation och tillväxt. Stigande priser på energi och råvaror i omvärlden bidrar givetvis, men om människor litar på att inflationen ska förbli låg och att priserna bara stiger tillfälligt så leder det till att företagen inte lika ofta anser sig behöva ändra sina priser.
Många lånar 85 procent eller mer av köpeskillingen när de köper sin första bostad. Vi har låtit Riksdagens oberoende utredningstjänst räkna på hur stor den extra bördan skulle bli för Tjusts bolåntagare om räntan går upp. Mäklarstatistik visar att genomsnittspriset för en bostadsrätt i Västervik är runt 550 000 kronor, motsvarande för ett hus är dryga 1,2 miljoner kronor. För det unga par som just köpt ett radhus skulle en räntehöjning på en procent betyda en ökad utgift med över 7 000 kronor om året. Det kan betyda att de hoppar över några restaurangbesök, eller ändrade semesterplaner. I värsta fall tvingar den ökade räntebördan dem att flytta.
A och O i att ta ansvar för Sveriges ekonomi att föra en ekonomisk politik som är förutsägbar och endast utlova reformer som är finansierade.
Just därför är Socialdemokraternas ständiga löften om allt till alla så farliga. De spär på inflationsförväntningarna, leder till räntehöjningar och skapar osäkerhet kring svensk ekonomi.
Åren 1974-84 hade Sverige en inflation på över åtta procent årligen.
Prishöjningarna ledde till att de länder våra svenska företag exporterade sina varor till bytte leverantör. Riksbankens målsättning är en inflation på ungefär två procent per år eftersom den nivån historiskt visat sig vara gynnsam och alliansregeringen arbetar med samma målsättning.
Att ta ansvar för Sverige är inte att lova mest, utan att föra en ekonomisk politisk som skapar förutsättningar för människor att våga mer.