Sverige behöver större sjukvårdsregioner
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tydligare kan det inte sägas; dagens samhällsindelning, med rötter i 1600-talets Sverige, är förlegad. Vi har en samhällsorganisation uppdelad i många "stuprör" där medborgarnas möjligheter att förstå vem som ansvarar för vad är mycket begränsad. Och dagens otydliga ansvarsfördelning försvårar den regionala utvecklingen.
Diskussionerna och spekulationerna om ansvarskommitténs kommande förslag har i mycket stor utsträckning handlat om "kartan", och om vilka faktorer som driver den regionala utvecklingen. Jag uppfattar mycket i debatten som en kamp om revir.
Som landstingsdirektör har jag svårt att förstå de debattörer som hävdar att sjukvården inte bör läggas till grund för en framtida regionindelning. Hälso- och sjukvården utgör i dag mellan 80 och 90 procent av samhällsverksamheten på regional nivå. Därför går det inte att bortse från hälso- och sjukvården när framtidens regioner diskuteras.
Jag instämmer helt med ansvarskommitténs ordförande, landshövdingen Mats Svegfors, när han kraftfullt hävdar sjukvårdens betydelse för framtidens regioner. Han anser att det krävs större regioner för att klara kvaliteten i vården. Att nya medicinska rön sprids snabbt är viktig. Därför har Svegfors också framfört att det bör finnas ett universitetssjukhus i varje ny region, vilket också jag anser.
Det är självklart att en väl fungerande sjukvård - med bra tillgänglighet och bra kvalitet - är viktig för en regions attraktionskraft. Men att hälso- och sjukvården också är en viktig drivkraft för regional utveckling tror jag inte är lika självklart för alla. Man glömmer lätt bort att hälso- och sjukvården är utvecklingsintensiv och en viktig faktor i snabbväxande branscher som läkemedel, bioteknik och medicinsk teknik.
Varför är det viktigt att lyfta fram hälso- och sjukvårdsfrågor i debatten om Sveriges framtida samhällsstruktur? Mitt svar är att större sjukvårdsregioner kan göra landets hälso- och sjukvård ännu bättre. Patienterna har rätt att få bästa tänkbara hälso- och sjukvård oberoende av var i landet de är bosatta. Den snabba kunskapsutvecklingen inom sjukvården skapar behov av fortlöpande omprioriteringar och omställningar. Små landsting har på sikt svårt att klara denna omställning, utan riskerar att låsa resurser i förlegade strukturer och system.
Vi måste ha större regioner som möjliggör en utveckling av vården, och som frigör resurser för de nya behandlingsmetoder som kommer i allt snabbare takt. Om vi inte klarar framtidens utmaningar riskerar hela hälso- och sjukvårdssystemets legitimitet att raseras.
Sjukvårdsdebatten utgår inte alltid från patienten. Faktorer som arbetstillfällen och den lokala identiteten spelar ofta stor roll. Men de flesta kan förstå att kraven på morgondagens sjukvård kräver samlade resurser.
Detta är ännu lättare att förstå om man själv är patient. Om jag blir allvarligt sjuk och behöver opereras vill jag ha bästa möjliga vård snabbt. Då spelar det oftast inte så stor roll var jag får den. Bara det är den garanterat bästa vården jag kan få.
Att diskutera sjukvårdens utveckling är en pedagogisk utmaning. Den svenska hälso- och sjukvården håller absolut världsklass, vilket flera oberoende forskningsinstitut konstaterat. Men trots de goda resultaten finns det mycket som vi kan göra bättre. Vissa forskare hävdar att 30 till 40 procent av patienterna inte får bästa möjliga vård enligt tillgänglig kunskap. Det brukar också sägas att det tar 10-15 år innan nya medicinska rön kommer till praktisk användning i den dagliga sjukvården. I en större region sprids forskningsresultaten snabbare.
Förutom större regioner förordar jag nationella mål för landets hälso- och sjukvård. Dessa mål kan sättas av staten eller av sjukvårdsregionerna gemensamt. Ur patientens perspektiv är det högst rimlig att vi sätter tydliga kvalitetsmål för landets hälso- och sjukvård, på samma sätt som i Danmark. Där har man nyligen beslutat att alla sjukhus ska ackrediteras och kvalitetsmätas. Resultaten kommer att offentliggöras, så att patienterna kan jämföra och välja sjukhus.
Sammanfattningsvis anser jag att både patienterna och skattebetalarna vinner på en förändrad sjukvårdsstruktur i Sverige. Större regioner kan ge befolkningen en ännu bättre vård.
DEBATT
Alf Jönsson är landstingsdirektör i Kalmar län.