Nyligen röstade Europaparlamentet om nya regler för svavelhalten i marina bränslen.
På ett nytt sätt delas EU nu i två delar. Norra EU får mycket hårdare krav än södra, redan från 2015. Det nya direktivet medför höga kostnader för det svenska samhället. Som ansvarig för frågan i Europaparlamentets största partigrupp - EPP-gruppen tvingas jag dock konstatera att Sverige till stor del har sig självt att skylla.
2008 fattade internationella sjöfartsorganisationen IMO ett efterlängtat beslut om globala regler för att begränsa sjöfartens svavelutsläpp. Sjöfartens utsläpp ökar kraftigt och väntas överstiga de samlade utsläppen på land redan år 2020. Stora miljövinster finns att göra när skitig bunkerolja förbjuds globalt.
I samband med beslutet begärde Sverige och länderna kring Östersjön, Nordsjön och i Engelska kanalen att få inrätta ett särskilt svavelskyddsområde, med 35 gånger hårdare krav än den globala standarden redan 2015. Tanken var att vi skulle gå före och visa vägen för resten av EU. Men med veckans beslut kan vi konstatera att den ambitionen kommit på skam. Vi står ensamma och har istället skaffat oss en rejäl konkurrensnackdel med begränsade miljövinster.
Basnäringarna, gruv- och skogsindustrin, är känsliga för transportkostnader och drabbas särskilt hårt. Sjöfartsverket beräknar merkostnaden av de skärpta miljökraven till mellan 12 och 28 miljarder kronor. I tider av ekonomisk kris är det ofattbart mycket pengar som får tydliga konsekvenser. I Finland har redan pappersbruk meddelat avvecklingar som en direkt konsekvens. Det finns en uppenbar risk att tusentals jobb försvinner även i Sverige.
Var och en av oss kommer också att känna det i plånboken. Efterfrågan på diesel förväntas öka kraftigt när fartygen i Nordeuropa kortsiktigt måste byta till diesel, vilket inte enkelt och snabbt kan produceras i erforderlig mängd. Förra veckan presenterades en beräkning som pekar mot 80 öre dyrare per liter.
Beslutet ger en bitter bismak. Främst för att det skapar olika regler för olika delar av EU. Men också för att omställningstiden är orimligt kort. Bränsle med låg svavelhalt blir snabbt en bristvara och därmed dyr. Nya reningsmetoder hinner inte utvecklas och än mindre installeras på den nordeuropeiska handelsflottan. Det är helt enkelt fysiskt omöjligt. Svavelbeslutet skadar svensk konkurrenskraft, det blir dyrt och riskerar många jobb.
Sverige och Östersjöländerna har genom sitt agerande i IMO 2008 försatt sig i denna situation och måste tillsammans hitta lösningar ur den. Möjligheterna att ändra av IMO beslutade regler ensidigt i Europa visade sig omöjligt politiskt och svårt rent juridiskt. Problemet måste åtgärdas där det en gång skapades; i IMO. Regeringen har därför ansvaret att gå tillbaka till IMO och förhandla om undantagsregler. Andra länder har gjort det tidigare och Sverige måste nu göra detsamma, innan vi drabbas av notan för denna dåliga lagstiftning.