Sverige godkänner heder som motiv
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt svensk lagstiftning ska ansvar "ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd" och "den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars för medhjälp till det", Brottsbalkens 23 kapitel 4 §.
Denna lagstiftning om medverkan och anstiftan till brott tillkom i en tid när vi i Sverige knappast ens visste vad hedersrelaterad brottslighet var. Lagstiftningen har inte anpassats till att det i Sverige idag faktiskt begås hedersmord och andra hedersrelaterade brott. Följden har blivit att svensk lagstiftning i praktiken friar dem som har det största ansvaret för att ett hedersmord begåtts, medan den som utsetts till att utföra handlingen får bära hela ansvaret.
Hedersbrott har ingenting med religion att göra. Hedersförsvar är godtagbart, enligt brottsbalken i bland annat Argentina, Peru, Guatemala, Israel, Egypten och Libanon.
Att även Sverige drabbats av hedersmord har varit en chock för många. Vi minns alla morden på Pela Atroshi och Fadime Sahindal. Även om det är mer än sju år sedan som Pela Atroshi mördades så har inte lagstiftningen ändrats för att anpassas till hedersrelaterade brott. Det gör att en 17-årig pojke nu står ensam ansvarig för mordet på Abbas Rezai fastän det är klarlagt att han inte begått mordet ensam och att det är ett hedersmord.
Hedersmord är inte en ensam persons handling. Det handlar om en hel släkt eller klans heder som ska återupprättas. Den person som utför själva mordet är ofta en omyndig manlig släkting, företrädesvis en bror till den kvinna som försatt släkten i vanära.
Pojken får mordet som ett uppdrag, ett mandomsprov som ska fullborda honom som man. Pojken är uppfostrad av sina föräldrar och andra manliga släktingar i en kultur där släktens heder är viktigare än allting annat. Han har också lärt sig att man aldrig säger nej till föräldrarnas eller andra manliga släktingars vilja.
Frågan är då vem som egentligen har det största ansvaret för att mordet begåtts. Är det verkligen den omyndiga sonen som höll i kniven, eller är det föräldrarna och andra äldre manliga släktingar som beslutat att släktens heder enbart kan återupprättas genom att dottern eller hennes pojkvän av fel klantillhörighet mördas?
Högsbymålet visar tydligt att den svenska lagstiftningen om medverkan och anstiftan till mord inte är anpassad till hedersrelaterad brottslighet. De fysiska bevis som finns räckte inte till för att Göta hovrätt skulle döma föräldrarna för medverkan eller anstiftan till mordet på dotterns pojkvän Abbas Rezai. Hovrätten fastslog att det var fråga om ett hedersmord och att sonen Majid Ataei inte begått brottet själv, men ändå kunde den inte ta med i sin bedömning hur återupprättande av heder fungerar i en hederskultur.
Att sonen inte skulle ha mördat sin systers pojkvän utan föräldrarnas, och de äldre manliga släktingarnas, uppdrag är enligt svensk lagstiftning och praxis tydligen inte tillräckligt för att styrka främjande av mordet.
Som vår svenska lagstiftning nu fungerar så innebär det ett indirekt godkännande av det hedersrelaterade motivet till brottet. Vi kan inte fortsätta bedöma hedersmord på så naivt sätt att endast den unge pojke som utför själva mordet får bära hela ansvaret och straffet själv. För är det verkligen han som har det största ansvaret? (SNB)
DEBATT
Johan Linander är rättspolitisk talesman för centerpartiet. Annelill Davidsson företräder centerpartiet och är nämndeman i Göta Hovrätt (skiljaktig nämndeman vid Högsbymålet).