DEBATT: Sverige har blivit otryggt och facket är på defensiven

Sverige har eller rättare sagt haft ett av världens mest trygga socialförsäkringssystem. Efter valet förra året, när det stod klart att den borgerliga alliansen hade segrat över socialdemokraterna och samarbetspartierna, förvandlades trygghetens land till otrygghetens land.
Den borgerliga regeringen har efter de första hundra dagarna vid makten sänkt nivån i a-kassan från åttio procent till sextio procent och höjt egenavgifterna till a-kassan. Den borgerliga regeringen är på krigsstigen mot facken, samtidigt som LO och arbetarklassen är på stor reträtt. Detta kan tydligt ses på a-kassedemonstrationerna som hölls runt om i landet. I Stockholm lyckades LO endast dra ihop 2 000 personer till den landsomfattande demonstrationen, den siffran säger en hel del om hur stort förtroende LO-ledningen har bland sina medlemmar. Men vad beror då på att LO har så lågt stöd?

Mycket beror på att man har slutat kräva förbättringar. Man har gått från offensiv till defensiv sedan 1990-talet och framåt och den defensiva hållningen kvarstår trots regeringsskiftet. Det är i tider som dessa facket måste vända defensiven till en stark offensiv. Men det gör man inte.
Man kan se på valresultatet. När moderaterna får elva procent av rösterna från LO:s medlemmar säger det en del om hur facket och socialdemokraterna har slutat verka för sin sak. Under de tolv åren som socialdemokraterna hade regeringsmakten har Sveriges BNP vuxit markant mycket. Men man har inte fortsatt att utveckla socialförsäkringssystemet eller återanställt på de 90 000 jobb som försvunnit i den offentliga sektorn på grund av beslut om nedskärningar fattade i Sveriges riksdag.
Man kan jämföra arbetarrörelsen med ett antivirusprogram till en dator. Ett antivirusprogram måste uppdateras ofta för att inte bli gammalt och angripas av nya virus. Arbetarrörelsen är arbetarklassens skydd mot det borgerliga samhällssystemet. Det är lika viktigt för arbetarrörelsen att utveckla sina perspektiv och kräva nya fortsatta landvinningar. Då kan man inte göra som facket och socialdemokratin gjort sedan 1990-talet. Istället för att försvara det vi har uppnått har man anpassat ideologin och politiken efter kapitalismen och borgerlighetens dagordning. Arbetarrörelsens överlevnad är beroende av ständiga utveckling med nya idéer och vägar.
Efter valförlusten sade Göran Persson upp sig som socialdemokraternas partiledare och Mona Sahlin har blivit valberedningens kandidat till ny partiledare. Man hade bestämt sig långt innan att det skulle vara en kvinnlig partiledare den här gången. Fokuset är helt felriktat. Det viktiga är inte att det är en kvinna som tar över, det viktiga är att man har vettiga perspektiv och något att säga.
Mona Sahlin har inga vettiga perspektiv och än mindre något vettigt att säga. För henne är det viktigaste att strida för moral- och etikfrågor istället för att kämpa för frågorna som arbetarklassen har kämpat för i generationer, såsom ett utvecklat socialförsäkringssystem och full sysselsättning.

Om man nu leker med tanken av att socialdemokraterna vinner tillbaka makten vid nästa val så lär man inte återställa a-kasse nivån till 80 procent utan låta den vara kvar på 65 procent. Precis som när borgarna under 90-talet sänkte nivån från tidigare 90 procent till 80 procent.
Socialdemokratin har slutat verka för sin huvudsakliga uppgift att hjälpa arbetarklassen fram till bättre välstånd. Därför behövs det ett nytt och stridbart arbetarparti, ett parti som börjar om från början för att kämpa för såväl arbetarklassens kortsiktiga mål som arbetarklassens slutliga befrielse från kapitalismen som sådan!

Debatt: Sverige har blivit otryggt och facket är på defensiven