Tafsa inte på tryckfriheten!
Rör inte tryckfriheten. Grundlagsskyddet för tryckfriheten är något att vara stolt över. Foto: Henrik Montgomery /PRESSENS BILD
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Delbetänkandet omfattar 800 sidor och är beredningens andra, det första kom hösten 2004. Det nedlagda arbetet imponerar, men några frågor inställer sig efter en snabb genomläsning.
Den främsta av dessa frågor är: Varför? Behöver vi verkligen förändra tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen?
Grundlagsfäst tryckfrihet har flerhundraåriga traditioner i Sverige. Den nuvarande tryckfrihetsförordningen (TF) från 1949 bygger i sina huvuddrag på tidigare lagstiftning, faktiskt går den i stora delar tillbaka ända till den tryckfrihetslagstiftning som Gustav III införde 1776 och som var unikt långtgående för sin tid.
För icke tryckta medier, som radio, TV och Internet, har tryckfrihetsförordningen sin motsvarighet i yttrandefrihetsgrundlagen, som också ger ett starkt skydd.
I TF:s allra första paragraf sägs att det ska "stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst."
Detta är portalparagrafen, den som anger utgångspunkten för lagstiftningen. Trots den lite ålderdomliga formuleringen är det alldeles glasklart var lagens fokus ligger: det är tryckFRIHET det handlar om. Utgångsläget är att staten inte har rätt att hindra någon av oss från att skriva vad vi vill. Självfallet har tryckfriheten begränsningar, allt är inte tillåtet. Men inskränkningarna är noga angivna i lagen - och domstolarnas praxis tenderar att vara restriktiv - fällande domar i tryckfrihetsmål är ovanliga.
Att tryck- och yttrandefriheten i Sverige har givits ett så starkt grundlagsskydd är utomordentligt viktigt. Rätten att uttrycka sina åsikter fritt och utan risk för repressalier tillhör de viktigaste och mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Detta får inte inskränkas, lagens skydd för tryck- och yttrandefriheten får inte försvagas.
Självklart måste lagstiftningen anpassas till nya medier och kommunikationskanaler, vilket utredningen också konstaterar. Men anpassningen får inte leda till inskränkningar.
Utredningen kan läsas i sin helhet, <a href="http://www.vt.se/Bilder/PDF/Utredningensdel1.pdf">del 1</a> och <a href="http://www.vt.se/Bilder/PDF/Utredningensdel2.pdf">del 2</a> (klickbara länkar till pdf-filer).