Talande tystnad om pensionen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla som är födda 1954 eller senare omfattas helt av det nya pensionssystem som socialdemokraterna och de fyra borgerliga partierna enades om i mitten av 1990-talet. Det innebär att en överväldigande majoritet av svenskarna kommer att få sin pension från detta pensionssystem. Eftersom inga av dessa ännu har uppnått pensionsålder märks det nya pensionssystemet för närvarande främst genom ett orange kuvert som dimper ner i brevlådan en gång om året. Men med all säkerhet kommer det i framtiden att lämna desto större avtryck, eftersom utbetalningarna i det nya systemet blir betydligt lägre än vad ATP-pensionärerna kunde räkna med
Statsminister Göran Persson resonerade om detta i ett uppriktigt uttalande till TT i februari 2005, då han sa att många förmodligen kommer att bli besvikna när de inser effekterna av det nya pensionssystemet. Dessutom visar en nyligen publicerad rapport av nationalekonomen Göran Normann, att till exempel en sjuksköterska som går i pension vid 65 års ålder endast beräknas få 46 procent av sin slutlön i pension. Det finns alltså skäl att noga planera för livet efter 65.
Pensionsreformen var nödvändig för statens finanser. Sverige hade helt enkelt inte råd med det dyra ATP-systemet. Men samtidigt som staten tar allt mindre ansvar för försörjningen av landets åldrande befolkning, ökar ansvaret för individen att säkra sin ekonomiska trygghet.
Därmed borde det också vara självklart för våra styrande politiker att uppmuntra människor att själva spara till sin pension, liksom att informationen förbättras om vad som verkligen kan förväntas i framtida pensionsutbetalningar. Kunskapen måste spridas om att den framtida pensionen baseras på hela livsinkomsten, inte som tidigare på de femton bästa inkomståren. Därmed står det klart att sent inträde på arbetsmarknaden, värnplikt, föräldraledighet, arbetslöshet, sjukskrivning och andra faktorer starkt bidrar till en lägre pension.
En avgörande uppgift för våra politiker bör följaktligen vara att på alla sätt främja privat sparande. Det kan göras dels genom att avdrag och skatter anpassas så att incitament finns för att spara privat, dels genom att informera dagens unga om att privat sparande är nödvändigt för att få en dräglig pension. Våra politiker bör öppet medge att nuvarande pensionssystem kräver större individuellt ansvarstagande. Staten kan och bör inte längre stå som garant för pensionen, men den bör framöver arbeta mer aktivt för att upplysa allmänheten om pensionssystemets effekter. Ämnet är helt enkelt för viktigt för att negligeras.
För att dagens medelinkomsttagare inte ska bli morgondagens fattigpensionärer måste både individen och samhället ta sitt ansvar. Samhället måste informera och sprida kunskap, individen måste spara och se om sitt hus. Det är så verklig trygghet skapas inför ålderdomen. (SNB)
Håkan Danielsson
DEBATT
Håkan Danielsson är vd för Länsförsäkringar Liv.