Tänk om den där gamla fina träbyggnaden på Slottsholmen inte brunnit ner 1950. Då hade den nuvarande inte kommit till. Eller tänk om det fortfarande gått att driva en sommarrestaurang där. Eller om Länsstyrelsen år 2009 ansett att huset inte bara var bevaransvärt utan synnerligen bevaransvärt och K-märkt den. Då hade den nog inte fått förfalla till ett ruckel. Ett ruckel som idag inte heller kan rivas då det först krävs en godkänd detaljplan om man vill bygga något nytt i stället. Så än idag står den där. Denna modernistiska byggnad som i folkmun döptes till "smörjhallen" och som i Västerviks-Tidningen 1952 beskrevs som: ”En attraktion i betong, glas och färger”.
Tänk om debatten bara handlat om ett markområde. Eller ett annat markområde. Då skulle vi haft en helt annan diskussion. En helt annan debatt. Eller om kommunen köpt fastigheten och där skapat något unikt. Något för allmänheten. Något visionärt. Eller om någon annan än Björn Ulvaeus fått möjligheten att köpa fastigheten. Tänk om vi missat valmöjligheterna och alternativen. Tänk om kommunen skulle ställt krav. Sagt att här i småstaden Västervik vill inte ha så stora byggnader.
Tänk om länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen ansett att man fått överklaga en detaljplan trots att man bodde mer än femtio meter ifrån och i stället utrett själva sakfrågorna. Det vill säga strandskyddsfrågan och om man följt lagarna gällande byggnationer på känsliga kulturmiljöområden med riksintresse. Tänk om det inte fanns riksintressen eller att det inte fanns lagar och man kunde bygga vad som helst var som helst. Tänk om det inte heller fanns myndigheter som reglerade detta och som också hanterade rättigheten för människor att överklaga beslut.
Tänk om JO-anmälan mot landshövdingen inte hade avvisats och att länsstyrelsens sakkunniga tjänstemän inte hade blivit överkörda av landshövdingen. Eller om vi haft en annan landshövding. Tänk om de som ifrågasatt projektet sluppit alla nedvärderande personliga påhopp och att de som inte har dator också kommit till tals. Tänk om man bara diskuterat sakfrågan och att de av annan åsikt blivit respekterade. Tänk om vi till nästa gång kunde lära oss av historien.
Tänk om de som överklagat hade förstått hur viktig just denna byggnation är för Västervik. Just detta jättestora lägenhetshotell med just denna huvudman. Så viktig att i princip samtliga lokala politiska partier röstade för att godkänna kommunens detaljplan för området. Tänk om de vetat. Tänk om de inte fått så många sms, mejl, telefonsamtal och personliga uppmuntringar i sina försök att klargöra om denna detaljplan verkligen följer de riktlinjer som lagstiftarna en gång tänkte. Då hade en överklagan kanske inte lämnas in ända till mark- och miljööverdomstolen eller kanske ännu längre.
Tänk sen om kommunen och landshövdingen gjort fel. Tänk om lagarna inte följts, om alla gjort fel. Då kanske allt måste göras om, rent ut av revideras!
Eller tänk om kommunen och landshövdingen gjort rätt. Tänk om lagarna följts – att alla gjort rätt! Vad gjorde det då att det tog några extra månader innan Västerviks kommunledning och ett antal västerviksbor fick precis det de ville ha. Just den där byggnationen, mitt i stadens hjärta. För alla att beskåda. I tid och evighet!