Tar hattandet aldrig slut?
Märklig låsning. Fastighetsskattens avskaffande kommer i framtiden att kunna tjäna som exempel på hur en regering sjabblar bort en vinnarfråga. Maken till krångel, låsningar och skruvad argumentering har man sällan skådat.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I stort sett alla tunga remissinstanser har sågat regeringens förslag, som i korthet går ut på att reavinstskatten - eller straffskatten på flyttning, om man så vill - ska höjas från 20 till kanske 30 procent.
Men statsministern struntar uppenbarligen i vad remissinstanserna tycker. Hans mantra - som han under måndagen upprepade i alla nyhetssändningar - är att avskaffandet av fastighetsskatten till sista kronan ska finansieras inom boendesektorn. Den fråga ingen ställde till Fredrik Reinfeldt var: Varför? Varför måste det vara så? Vem har bestämt det?
Det är intressant, och beklagligt, att regeringen så helt anammat den socialdemokratiska principen att skattesänkningar måste finansieras med skattehöjningar, helst för samma människor som omfattas av skattesänkningen
Den principen får intressanta konsekvenser om man hårdrar den. Exempelvis skulle den innebära att en sänkning av inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare måste betalas med en höjning av inkomstskatten för samma grupper.
En skattesänkning är inget bidrag från staten till medborgarna. Den innebär bara att statens inkomster minskar och att staten måste spara. Men den tanken tycks regeringen Reinfeldt inte våga tänka.
Det här principlösa hattandet är ovärdigt och destruktivt. Att avskaffa fastighetsskatten är bra och nödvändigt. Men lyssna på den som tänker bättre om "finansieringen". I stället för att ockra på skattebetalarna.