Teknikens framsteg i efterhand
Första skivan. Första ljudupplevelsen på stenkaka var en riktig rysare.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu är det dvd som jag funderar på. Men än så länge är det bara funderingar. Livet knallar på ganska bra utan dvd även om det är otroligt för vissa personer.
Om jag härdar ut kanske jag kan hoppa över dvd och gå direkt över till nästa format när dvd börjar bli lagom omodernt och bara betyder "det var då".
Man är ju ganska luttrad när det gäller nya mediaformat. Ett och annat har passerat och jag har rätt många reliker liggande praktiskt taget orörda lite här och där.
Stenkakorna mitt första format. Det låter som stenålder och det är det, men jag började lyssna på dem på en ganska modern anläggning (som jag har kvar ännu och som jag räddat från vassa feng shui-angrepp många gånger). En dåtidens multimediamaskin som familjen samlade kring, jag bidrog inte men har å andra sidan bevarat den.
Första ljudupplevelsen på stenhård skiva fick jag faktiskt från något så modernt som ett album med utvikbart omslag.
Det var De tre bockarna Bruse. En rysligt skrämmande saga, som förmodligen lade grunden till min oförmåga att njuta av (eller ens titta på) skräckfilmer.
Stenkakorna var annars en blandning av Fridolf Rudin, Count Baisie, skillingtryck och farbror Yngves avlagda religiösa skivsamling.
I den här multimediamaskinen fanns självklart en radio där vi kunde ratta in Radio Nord och höra Putti, putti och reklamen om Turtle vaxaxaxax. Men där fanns också en magnetofon!
En tunn metalltråd som lagrade ljud, troligen på ett av de mest osäkra sätt som någonsin uppfunnits.
Ja, sen var det rullband, kassettband samt singlar, EP och LP av vinyl.
Vinyl dög gott, med charmiga hack och repor och ibland någon obestämbar kletig beläggning som inte ens gick att diska bort. Några, bortåt hälften, blev helt ospelbara men man kunde alltid titta på de konstfullt utformade omslagen.
Som sagt dög de gott ända tills jag en dag fick en dubbel-cd i present. Den stod där länge och väl innan jag slog till och köpte en spelare - fem, sex år efter alla andra.
Nu har den där parasiten till dubbel-cd förökat sig till en hel avdelning med cd i bokhyllan och jag vet inte ens längre om vinylspelaren fungerar, den används aldrig.
Det skulle kunna gå lika illa med dvd så jag hoppar nog över det formatet och snart släcks det analoga tv-nätet och då kommer det till ytterligare små maskiner i alla fall.
Förresten, varför i hela världen kan man inte köpa en tv med inbyggd digitalbox och inspelningsfunktioner och hela faderullan?
Svaret är enkelt, det är nästa "årets julklapp". När alla (utom jag) köpt hd-tv och storbildsskärmar och digitalboxarna och sladdhärvorna väller ut över golven i slott och koja då kommer "allt-i-ett-apparaten" som jag vill ha. Så jag väntar nog till dess.
Eller rättare sagt, jag väntar ett par år till så priset hunnit anpassa sig till min budget för nymodigheter och tekniken blivit lagom omodern för min smak.
Kolumnen