Tillbaka upp på banan, Alliansen!
Enad front. Reinfeldt, Hägglund, Olofsson och Leijonborg: Kan de återfå väljarnas förtroende? Foto: Janerik Henriksson/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den Sifoundersökning som presenterades på söndagen i Svenska Dagbladet utgjorde inget trendbrott - tvärtom. Oppositionen har nu 53,6 procent av väljarsympatierna mot 42,2 procent för regeringspartierna. Ett försprång med 11,4 procentenheter, vilket är rekordunderläge för en nyvald regering - något media gjorde stor affär av på söndagen.
De frågor man ställer sig är naturligtvis dels vad tappet beror på och vad regeringen ska göra åt det, dels hur orolig man bör vara.
Vad tappet beror på har statsvetare, politiska kommentatorer och andra tyckare redan levererat ett stort antal svar på. Den stora nedgången för regeringspartierna skedde mycket tidigt, i oktober-november, då sjönk väljarstöder med fyra procentenheter - från 47,8 till 43,8. Turbulensen kring den nya regeringen, framför allt om statsråden Stegö-Chiló och Borelius som tvingades avgå efter bara någon vecka, är säkert en del av förklaringen.
Men i grunden handlar det mer om politiken än om människorna. Alliansen vann valet mycket på grund av jobbfrågan. För första gången lyckades de borgerliga partierna framstå som ett mera trovärdigt alternativ när det gällde att få ner arbetslösheten, minska utanförskapet och hjälpa människor bort från bidragsberoende och in i produktivt arbete. Men efter valet - när politiken konkret ska formuleras och genomföras - har regeringen misslyckats med att kommunicera vad det är man gör. Regeringens politik uppfattas inte längre som en positiv möjlighet utan som ett hot.
I stället för att få ut visionen om ett Sverige i tillväxt, där fler jobbar och färre lever på bidrag, där skatterna sänks och människor får större frihet att forma sina egna liv, har regeringen fastnat i ett tröskande om ersättningsnivåer och teknik. Lägg därtill det besynnerliga flaxandet om arbetsrätten som mest verkar vara ett försök - för övrigt fullkomligt misslyckat - att blidka LO som kompensation för förändringarna i a-kassan.
Behöver vi oroa oss? Absolut. Om det fortsätter så här kan det bara gå på ett sätt i valet 2010. Men det är långt till dess och mycket kan göras för att vända skutan.
Alliansen måste upp på banan igen. Gemensamma utspel om visioner och idéer behövs snarare än enskilda statsråd som framträder som företrädare för sina respektive partier. Den enighet och samarbetsanda mellan de fyra allianspartierna som så starkt bidrog till valsegern har försvunnit ur strålkastarljuset och väljarna ser inte längre Alliansen som en enhet. Och det är där faran ligger. Borgerlighetens enda chans att återfå det förlorade förtroendet ligger i dess förmåga att samarbeta och presentera en enad front. En återgång till partitaktiska utspel gynnar bara oppositionen.