Tolkarnas usla arbetsvillkor
Dåliga villkor. Tolk i arbete, till vänster, under ett rättegång. Foto: Björn Larson/SVD/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att gång på gång få in debattartiklar och insändare i olika lokala tidningar är ett sätt att få uppmärksamhet kring ett pågående problem eller att belysa rotade orättvisor.
Förutom känslan av total maktlöshet var några av anledningarna till att mer än halva SKTF Rikstolks styrelse avgick efter omval i våras just de nämnda. Man ville få uppmärksamhet för de djupa problem som tolkarna brottas med genom de usla arbetsvillkor som dem erbjuds.
När så nyheten om avhopp skickades ut till de flesta medierepresentanter i landet var ingen intresserad att ens nämna ett ljud eller skriva en rad om händelsen, utom just SKTF tidningen.
Massmedians inställning till tolkarnas problem och i direkt följd den rättsotrygghet som människor med ett språkligt funktionshinder utsätts för, är att dessa totalt saknar nyhetsvärde.
Sanningen är inte vad den står för så längre den inte är komplett. Därmed får jag åter referera till tidigare reflektion: det är många spelare med egenintresse i leken men de riktiga bovarna nämns inte ens.
Boven, det vill säga tolkförmedlingarna, är bara mellanhänder som skor sig på tolkarnas och tolkaspiranternas osolidariska hetsjakt på tolkuppdrag och tolkanvändarnas (läs: statliga myndigheter, kommun och landsting) kvalitetslösa upphandlingskrav med total avsaknad på rättssäkerhetstänkande. De lär förbli bovar så längre de inte inser att vi alla behöver varandra och i samförstånd utarbetar drägliga arbetsvillkor för tolkyrket.
Inom SKTF har vi på demokratiska grunder utformat och röstat igenom policyn att fortsätta kampen för arbetstrygghet och drägliga arbetsvillkor vilket självklart omfattar även våra medlemmar som är tolkar. Detta arbete fortsätter på alla fronter och ordföranden Eva Nordmark är mycket mån om att i varje kontakt med politiska representanter även ta upp tolkfrågan. Tyvärr visar det sig att de som styr Sverige i dag värjer sig i den frågan och alla ministrarna hittills hänvisar till att tolkfrågan inte är på deras bord.
Jag tror att Josef Naaman skulle göra mer nytta med att be statsministern om svar i fråga "på vilket bord frågan skall handläggas" och på det sättet ge den nya regeringen möjlighet att visa vad de går för i frågor som den socialdemokratiska regeringen förhalat med resultatlösa utredningssvar i ett årtionde.
Vi behöver rikta mer energi och frågor till de makthavare som faktiskt rår över tolkarnas villkor och stat, kommuner och landsting som upphandlar tolktjänster istället för att slå på den fackförening som faktiskt försöker göra något åt tolkarnas situation.
Naaman skulle uppnå högre effekt genom att avkräva sådana svar än genom att låta missnöjespiskan vina över resurser som redan kämpar åt rätt håll.
DEBATT
Chris Kosanovic företräder SKTF Tolk.