Träbyggsatsning ökar konkurrensen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag och många med mig kan lite försynt tycka att i skogslandet Sverige borde denna satsning varit en självklarhet för länge sedan. Inte minst sedan ett tiotal andra europeiska länder startat träbyggnadsprogram de senaste 10-15 åren. Just för att få fram fler alternativ inom byggandet. För det är ju det regeringens träbyggsatsning handlar om.
Denna kritik om "snedvridning" måste också te sig underlig för alla dem som upplever en annan verklighet i den svenska bygg- och bostadssektorn. För det måste väl finnas en väl fungerande konkurrens innan den kan "snedvridas"? Nu tillsätter regeringar statliga byggkommissioner och byggkostnadsdelegationer (motsvarande) över hela Europa i den fromma förhoppningen att förbättra konkurrensen inom byggandet. Sverige lider av Europas näst högsta boendekostnader efter Liechtenstein, inte minst genom bristen på konkurrens inom byggsektorn.
Nu när de stora subventionsprogrammens tid är över, står byggnäringen inför stora förändringar. Målet att konkurrensutsätta den här sektorn är gemensam för alla länder i Europa. Då måste vi väl alla välkomna - betongindustrin möjligen undantagen - att fler alternativ kan presenteras för beställare, arkitekter och konstruktörer.
När betongindustrin hävdar att "marknaden" ska avgöra vilket byggmaterial som ska användas, så är också det en illusion om en verklighet som inte finns. Det finns ingen annan sektor som styrts så hårt av politiska beslut, villkor och regleringar som just bygg- och bostadssektorn. Vi hade till och med regler för hur hatthyllan skulle vara dimensionerad i våra lägenheter.
Detta faktum manifesteras inte minst av de regleringar som förbjöd träbyggnation i vår stadsbebyggelse åren 1874 till 1994 - minst femtio år för länge. Denna "historiska skuld" har lett till ett över sex-sju decennier av utbildningsunderskott för träbyggande, vilket i hög grad motiverar att regeringen tillfälligt går in och ger möjlighet för beställare, arkitekter och konstruktörer att komplettera sin utbildning också med trä. Betongens företrädare borde verkligen inte gnälla; de kan i hög grad tacka våra politiska beslutsfattare till sin monopolliknande ställning inom det storskaliga byggandet, och som bland annat kulminerade i miljonprogrammet 1965-74.
Betongindustrin utnyttjar till och med överspelade och gamla remissvar över en rapport från början av 2004, och där "citaten" är hämtade ur sitt sammanhang och som överhuvudtaget inte har bäring mot det regeringsprogram som senare utformades - och som tog fasta på den kritik som fanns med i remissomgången. De "glömmer" - lämpligt nog - att nämna att också Statskontorets, Kommerskollegiums och Konkurrensverkets remisser innehöll positiva synpunkter, och framför allt att en överväldigande majoritet bland de övriga remissinstanserna var positiva till rapporten. Jo, ett remissvar var föga förvånande mer konsekvent negativt, betongindustrins Kom med något nytt!
Den viktigaste utmaningen framöver för att öka konkurrensen, handlar om att åstadkomma en ökad industrialisering av byggandet. Redan i dag kan vi i de industriellt baserade byggsystem som erbjuds marknaden - oavsett byggmaterial - halvera den totala byggtiden.
Ingen välkomnar mer än jag den satsning som sker inom industrialiserat betongbyggande som etablerats i Hallstahammar. Förvisso ett plagiat av hur träbyggindustrin redan fungerar. De växande marknadsandelarna för byggsystem som bygger på industriella principer är viktig, för det innebär ett brott mot traditionalism, en radikal rationalisering, sänkta byggkostnader och tillsammans med förbättrad konkurrens i byggsektorn i förlängningen också lägre boendekostnader. Låt mig återigen slå fast; först när vi har konkurrens kan den "snedvridas" och vem kan säga nej till ökad konkurrens?
DEBATT
Niclas Svensson är chef för Sveriges Träbyggnadskansli.