Tragiskt femtioårsminne
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så som det var i blockuppdelningens Europa under kalla kriget hade Ungern ingen chans. Väst var inte redo att riskera ett tredje världskrig för Östeuropas frihet.
I juni 1953 slogs demonstrationer för bröd och frihet ned i Östtyskland. I juni 1956 skedde samma sak i polska Poznan. Våld kväste friheten i Tjeckoslovakien 1968 och Polen 1981.
Järnridån gick inte upp förrän 1989.
I slutet av 1956 hade avstaliniseringen fått sovjetväldet, Moskva och dess vasaller att vackla. Men ordningen återställdes, på olika sätt.
Ungern drabbades värst.
Den 4 november rullade sovjetiska förstärkningar in över Ungerns gräns. Väpnat motstånd förekom månaden ut och fredliga protester, strejker, ytterligare en tid.
Regeringschefen Imre Nagy tog sin tillflykt till Jugoslaviens ambassad. Han utlovades fri lejd av efterträdaren Janos Kadar, men greps av ryssarna, dömdes och avrättades 1958.
Ungrarna och många andra folk i det forna sovjetimperiet kan i dag se ett slags lyckligt slut på den tragedi som kommunismen blev för dem och hela världen under 1900-talet. Men 1956 såg ingen något lyckligt slut. Stalin hade dött 1953 och förtrycket mildrats något. Men avstaliniseringen hade tydliga gränser. För Ungern ritades de i blod.
Avgörande var vad som hände i Moskva. Efter Stalins död i mars 1953 tog ett kotteri sammansvurna livet av den de alla var rädda för, hemliga polisens högste boss Lavrentij Berija. Det som var stalinismens kärna, skräcken, minskade.
Men maktkampen fortsatte. Nikita Chrusjtjov gick till offensiv för att hävda sig mot rivalerna. I februari 1956 höll han ett "hemligt tal" till partiet, i vilket han fördömde Stalin som personligen skyldig till allt.
Talet läckte ut och förmedlades till partierna i vasallstaterna. Legitimiteten undergrävdes för ledare som likt Matyas Rakosi i Ungern kallat sig "Stalins främsta lärjunge".
I Polen, Tjeckoslovakien och Ungern började det sjuda bland studenter, författare, journalister. Men det som verkligen skrämde makthavarna var arbetarnas missnöje över usla levnadsvillkor.
Efter Poznan-revolten lyckades de polska kommunisterna uppnå acceptans hos folket genom att göra den tidigare av Stalins hejdukar utrensade Wladyslaw Gomulka till ny ledare. Hans nationella profil störde inte Sovjet eftersom han var trogen dess intressen.
Ungerns utgångsläge var både likt och olikt andra vasallstaters. Ungern hade stått på Hitlers sida i andra världskriget. Men efter att det första valet givit småbonde- och lantarbetarpartiet över hälften av rösterna och kommunisterna bara 17 procent tog de senare makten enligt det vanliga mönstret.
Man tog över via påtvingade koalitioner. Mera anständiga kommunister rensades sedan ut. Matyas Rakosi upprätthöll ett skräckvälde.
Efter Stalins död beordrades Rakosi av Kreml att plåga sitt folk lite mindre. Imre Nagy, tidigare utrensad, blev regeringschef, och mjukade upp regimen. Men Rakosi lyckades manövrera sig tillbaka till makten.
Den 12 juli 1956 strejkade tusentals arbetare vid ett stålverk i Budapest mot lönesänkningar. Kreml gav kommunistpartiet order om att byta till en ny ledare, Ernö Gerö. Denne förklarade att reaktionära krafter och utländska provokatörer inte skulle lyckas skapa något Poznan i Ungern.
Den 23 oktober hölls en demonstration i Budapest till stöd för Polens arbetare. Demonstranterna blev beskjutna. Kommunistpartiet kallade på Imre Nagy, som 28 oktober bildade en flerpartiregering och förklarade Ungern neutralt. Krigsmakt och polis ställde sig på regeringens sida.
Nagy förhandlade med Moskva. Men det gjorde också Janos Kadar, liksom Nagy ett tidigare offer för stalinisterna. Kreml satsade på Kadar.
Kadar var, liksom Gomulka i Polen, trogen Moskva, men som quisling tillät han viss frihet, vilket småningom gjorde Ungern känt som "den gladaste baracken i det socialistiska lägret".
Kadar dog 1989. Strax innan hade mördade ledare för frihetsrevolten 1956 högtidligen begravts på nytt.
Historia kan skrivas om, och nyanseras. Men Ungern 1956 förblir ett av de där historiska fakta som gör det väldigt svårt att förstå att någon vill kalla sig kommunist. (SNB)
UTRIKES
Bo Ture Larsson