Tråkigt Europa är ett bra Europa
Gillar tråkigt Europa. Gunnar Hökmark valdes nyligen till vice ordförande i EPP-ED-gruppen i Europaparlamentet, parlamentets största partigrupp och den enda med representation från samtliga 27 medlemsländer.Foto: Roger Vikström/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man har en gemensam inre marknad, en gemensam politik för en bättre miljö och en forskningspolitik som kan bidra till att göra den europeiska forskningen världsledande inom de strategiska områdena. Därtill kommer ett starkt skydd av mänskliga fri- och rättigheter för närmare 500 miljoner européer. Det är en del av en utveckling som gör livet bättre, säkrare och tryggare för människor var de än bor i Europa.
Samtidigt står nya stater på tur för att bli medlemmar. Kroatien och Turkiet förhandlar om medlemskap. Makedonien, Montenegro, Albanien, Serbien och Bosnien- Herzegovina befinner sig alla under en stabiliseringsprocess som om ett antal år kan ge dem ett medlemsperspektiv. Kosovo kan få en fredlig framtid inom ramen för förhandlingar om att i framtiden bli kandidat för medlemskap.
För alla dessa länder är medlemskapet avlägset i tid. Det är nämligen inte deras samhällen av i dag som ska eller ens kan bli medlemmar. De kan bli medlemmar först när de genomfört reformer som ger dem stabilitet, rättstat och fullständiga fri- och rättigheter för män och för kvinnor. Vidare krävs öppna ekonomier och sociala reformer som ger alla medborgare värdighet och identitet. Det handlar om 10 till 20 år.
Men intill dess innebär det möjliga medlemskapet en drivkraft och en stimulans för att utvecklas till moderna och öppna nationer och att närma sig det övriga Europa. Det är, inte minst när det gäller länderna på Balkan, uppenbart att det är en fördel för oss alla om utvecklingen i dessa länder går i rätt riktning. Erfarenheterna från 1990-talet talar sitt tydliga språk.
En av de första gångerna jag 1989 besökte Estland sa en av de ledande företrädarna för självständighetsrörelsen något som jag aldrig kommer att glömma. Han sa: "Gunnar, jag längtar till den dag då Estland är lika tråkigt som Sverige!"
Vad han menade var den dag då Estland inte ständigt återkom som rubrik i tidningarnas nyhetsrapportering. Och inte var hotat av Sovjetunionen och Ryssland, inte var utsatt för förtryck och inte tvingades utsättas för hot och manipulationer från sin granne i öster. Han längtade till den normalitet som innebär att man kan gå till jobbet utan att vara rädd för att ens familj har tagits av säkerhetspolisen. Att man själv inte behöver vara rädd för förtrycket eller för att militär trupp ska slå en järnring kring parlamentet. Den "tråkighet" som ger utrymme för livets alla glädjeämnen, för skapande och fritt tänkande.
I dag är Europa just så tråkigt som estländaren ironiskt menade. Lugnt och säkert. Tryggt och öppet för nya idéer. När det nya året nu just har börjat blir det med hans ord ännu lite tråkigare: Det vill säga friare och säkrare. Och det är sannerligen inte tråkigt. Den "tråkighet" som frihet, säkerhet och fred innebär ska vi älska. Europa blir nu ännu lite bättre för oss alla. (SNB)
DEBATT
Gunnar Hökmark är moderat och vice ordförande i EPP-ED i Europaparlamentet.