Treschows misslyckade pedagogik
En pedagogisk blunder. Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschow kom något snett i sin plädering för storfräsarnas styrelsearvoden.Foto: Stefan Jerrevång / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För en tid sedan hävdade han i Svenska Dagbladet att styrelsearvodena i svenska företag är för låga och att det är en fråga som inte har med kollektivavtalen och avtalsrörelsen att göra.
Treschow har förvisso rätt när han konstaterar att styrelsearvodena inte har med kollektivavtalen att göra. Det har de inte - formellt. Men att det inte finns något formellt samband betyder ju inte att det inte finns något samband alls. Självfallet har nivåerna på arvodena betydelse även för kollektivavtalen. Problemet med höjda styrelsearvoden ligger på ett principiellt plan.
Det handlar om psykologi. Hur ska man med bibehållen trovärdighet kunna kräva återhållsamhet av de anställda när man samtidigt höjer de egna arvodena? Det märkliga är att Treschow inte tycks begripa vilket enormt symbolvärde arvoden och chefslöner har. Förstår han inte vilka tydliga signaler som sänds när näringslivets högste företrädare går ut och kräver höjningar långt utöver det som han och hans medlemmar är beredd att acceptera i avtalsrörelsen? De fackliga reaktionerna på hans artikel är för övrigt bevis nog på att han har fel.
Att LO-facken och andra fackföreträdare skulle protestera mot Treschows artikel var ju lätt att räkna ut. Treschow saknar kontakt med verkligheten, sa LO:s Vanja Lundby-Wedin, vilket var exakt vad man kunde vänta sig. Och Kommunals Ylva Törn tog i ännu mer och fick Treschows utspel till att bli "ett slag i ansiktet på löntagarna".
Det är naturligtvis nonsens. Treschow har vistats tillräckligt mycket ute i företagen för att ha en lika rimlig och relevant verklighetsuppfattning som någonsin LO-bossarna - vars lönelyft för övrigt också är vida högre än deras medlemmars. Om någon ska tala med små bokstäver om styrelsearvoden så är det fackpamparna.
Att ha ett styrelseuppdrag i ett stort företag är en mycket ansvarfull uppgift och styrelseledamöterna ska ha ett ordentligt arvode som avspeglar det. Michael Treschow efterlyser nu i en kommentar till sina kritiker en bättre pedagogik om globaliseringens betydelse för Sverige i detta avseende. Kanske borde han fundera en gång extra över sitt eget pedagogiska försök.
Att tro att styrelsearvoden sätts i något slags politiskt vakuum och inte påverkar fackets krav på löneökningar - eller att önska bort sådana effekter - är mer än lovligt naivt.