Tummen ner för heltidsjobben
Gör undantag. Hans Karlsson överger förhandlingsvägen och vill ha lagstiftning Foto Fredrik Sandberg / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Paradoxalt nog har Hans Karlsson ett förflutet som LO:s avtalssekretare. Därmed borde han luta mer åt förhandlingslösningar på arbetsmarknaden, men i fallet med heltidsjobb som rättighet i lagen tycks han göra ett undantag.
Förslagets syfte sägs vara att "stärka den enskildes möjligheter till försörjning genom eget arbete". Betänkandet innebär i korthet att alla anställningar ska vara heltidsanställningar, undantaget företag med färre än tio personer. Om inte företaget anser sig ha möjlighet till detta kan den anställde direkt begära prövning i domstol där företagets ekonomiska förutsättningar granskas under lupp.
Att arbetsgivarorganisationer likt Svenskt Näringsliv gått i taket över denna centralstyrning är föga förvånande. Mer uppseendeväckande är att inte ens socialdemokratiska kommunalråd tror på tanken.
I grund och botten handlar förslaget om synen på marknad och stat. Är det avtal mellan parterna på arbetsmarknaden som ska styra eller statliga tankevurpor?
Vilken lunchrestaurang skulle exempelvis ha möjlighet att ge heltidsanställningar till alla sina anställda? För företag med en jämnare arbetsbelastning över dygnet fungerar det sannolikt, men lagstiftningen begränsar kraftigt arbetsgivarnas möjligheter att organisera sin verksamhet efter behov och ekonomiska förutsättningar.
Att heltidsförslaget enbart skulle drabba arbetsgivarna är dock långt från hela sanningen. Mest utsatta blir arbetstagarna. Studenter och småbarnsföräldrar är bara två exempel på grupper vars livssituationer gör att ett heltidsarbete ofta inte passar in i med vardagen.
Att, för en student, kunna dryga ut studiemedlet genom att jobba extra på kvällar och helger kräver en viss flexibilitet från arbetsgivarens sida. Likaså gentemot småbarnsföräldern som vill kunna vara hemma, eller gentemot den som vill ägna mer tid åt annat än arbete. Lagförslagets stelbenthet medger inte detta.
Problemet att inte kunna försörja sig på sin lön åtgärdas inte genom att ställa ytterligare ett krav på den som ska anställa. Det riskerar snarare att få arbetsgivarna att avstå från kostnaderna av att ta in ytterligare en heltidsanställning.
Att sträva efter heltid må vara en god tanke, men låt det vara upp till arbetstagare och arbetsgivare på lokal nivå att avgöra. För nog är det bättre att det skapas tillfälle för en deltidsanställning än inget tillfälle alls?
Att de socialdemokratiska kommunalråden har surnat till visar även att detta inte bara är en fråga för den privata sektorn. Tvärtom. Störst arbete med att realisera lagen skulle komma i den offentliga sektorn, exempelvis med all deltidsanställd personal i landstinget. Sveriges Kommuner och Landsting sammanfattar det med att "En lag om heltid behövs inte". De lokalt aktiva socialdemokratiska politikerna har mer rätt än de centralt placerade.
Betänkandet borde omedelbart förpassas till papperskorgen.