Tyskland vill ta täten i Europa
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I sen tid har Tyskland haft nog av sina egna bekymmer. Återföreningen med det bankrutta DDR kostade på, betydligt mer än någon kunnat ana. Sedan kom den gemensamma valutan, vilken krävde gemensam ränta, på en högre nivå än vad som var lämpligt för den tyska ekonomin.
Med högre ränta borde den tyska regeringen ha ansträngt sig ännu mer för att finna reformer, men förre förbundskanslern, Gerhard Schröder, mäktade inte med att driva sina socialdemokratiska partivänner framför sig.
Det rekordjämna valet i höstas resulterade i vad som kallas "stor koalition", alltså med både socialdemokrater och kristdemokrater som ministrar. Kristdemokraten Angela Merkel blev den första kvinnliga kanslern och reformarbetet kunde påbörjas.
Inriktningen var klassisk, med indragna förmåner, sänkta skatter, stramare budget och färre regleringar. Men den senaste samlingen av förändringar på skatteområdet inför budgetåret 2007 innehåller höjd moms, försämrade reseavdrag och en särskild skatt på de allra högsta inkomsterna. Denna "Reichensteuer", alltså inkomstskatt för de rika, drabbar bara dem som tjänar mer än 250 000 euro om året, eller 500 000 euro för gifta par. Trots att det alltså krävs en årsinkomst på mer än motsvarande två miljoner kronor, räknar ändå den tyska regeringen med att dra in ytterligare 1,3 miljarder euro när denna skatt träder i kraft, vilket av grundlagstekniska skäl kan ske först år 2008.
Motivet är inte så mycket ekonomiskt, utan handlar mer om att skapa en "bättre social balans" som finansminister Peer Steinbrück uttrycker det. "Starka skuldror kan bära mer än svaga", skriver regeringen på sin hemsida.
Mottot "Sanera-investera-reformera" uttrycker annars en blandad strategi. Dels gör regeringen det som måste göras, sedan krävs det också att annat görs, för att väljarna ska uppfatta hela politiken som rättvis, även när de själva drabbas av försämrade villkor och förmåner.
Det liberala partiet FDP, som står utanför koalitionen, menar att skatteprogrammet innebär "de största skattehöjningarna i Tysklands historia". Den största delen av dessa skattehöjningar ligger i att den högsta momssatsen stiger från 16 till 19 procent, vilket gör all konsumtion dyrare.
Målet är att minska budgetunderskottet till den nivå som den tyska grundlagen och den europeiska stabilitetspakten kräver, samtidigt som tillväxten ska stimuleras. De senaste siffrorna om tillväxt visar en beskedlig uppgång på 0,4 procent för det senaste kvartalet, vilket inte gör Tyskland till något ekonomiskt lokomotiv i Europa.
Ändå fortsätter Tyskland att vara världens största exportland, räknat i ekonomiskt värde på exporten. Företagen har ökat produktiviteten, även om nedskärningar och fabriksnedläggningar har kantats av problem, strejker och protester.
Förr i tiden sades det om Tyskland att det var en ekonomisk jätte, men en politisk dvärg. Den bilden har förändrats. I takt med att den ekonomiska betydelsen har minskat, försöker tyska politiker skaffa större inflytande på europeisk nivå. Första halvåret 2007 är Tyskland ordförande i EU. Förbundskansler Angela Merkel vill att EU:s konstitutionella fördrag ska ges nytt liv. Det är en tydlig passning till det Frankrike, vars väljare för ett år sedan sa nej till konstitutionen i en folkomröstning. Tyskland vill ta täten i Europa, även om de ekonomiska musklerna är försvagade. (SNB)
Utrikeskrönika