Kommunens siffror för 2011 är nu definitiva. Underskottet stannade på minus drygt 59 miljoner. Alltså inte fullt så illa som de preliminära 70, men ändå fullständigt otillfredsställande. Om möjligt än mer otillfredsställande är att rapporteringen så sent som i mitten av oktober pekade på ett resultat kring noll.
Vi vet alla att Sveriges ändrade demografi, där färre måste jobba för fler, medför stora utmaningar för landets kommuner. Landets kommuner kommer att behöva söka sänka kostnader, effektivisera förvaltningar och skapa ekonomiska buffertar i form av överskott för de framtida påfrestningarna. I Västervik har vi i flera år försökt börja skapa det överskott som måste till. Insikten om de kommande utmaningarna låg bakom fullmäktiges beslut om en budget, inklusive tilläggsbudget, på plus drygt 4 miljoner för 2011. Skillnaden mellan budget och utfall uppgår alltså till minus 63 miljoner.
Vilka poster förklarar då den stora avvikelsen? Ja, vi kan inte skylla på lägre intäkter i form av skatter och bidrag. De ökade tvärtom med drygt 24 miljoner. Drygt 3 miljoner i budgetavvikelse förklaras av högre räntor och avskrivningar samt ett plus i den tekniska posten justering för externredovisning. Rensat för intäkterna och dessa kostnadsposter uppgår budgetavvikelsen, som förklaras av sämre följsamhet i nämndernas nettokostnader, inklusive brister i utförandet av det effektiviseringsprogram som kallas tvärsektoriella uppdrag, till minus 84 miljoner. Som det nu redovisas har vi inte uppnått några effekter alls av de tvärsektoriella uppdragen på 63 miljoner. Väljer vi i stället att jämföra med året innan så finns den enskilt största ökningen av nämndernas redovisade nettokostnader hos socialnämnden med drygt 46 miljoner.
Föga förvånande så påverkar stora och oväntade underskott kommunens belåning negativt på kort sikt. Men den bild av systematiskt oansvariga finanser som vissa skribenter nu försöker fästa på majoriteten är faktiskt fel. Siffrorna visar att kommunkoncernens nettobelåning när vi tillträdde 2002 var cirka 1 040 miljoner, motsvarande 53 procent av balansräkningen. Åtta år senare, början av 2010, innan vi började få stora oväntade resultatförsämringar låg nettobelåningen räknat i kronor på en nästan oförändrad nivå och var då 43 procent av en större balansräkning. Efter årets chockresultat har nettobelåningen stigit till 1 577 miljoner vilket motsvarar nära 60 procent av balansräkningen. Den innebär inte att vi är en finansiell kriskommun, ännu. Däremot kan vi snart bli det om vi inte snabbt får kontroll på de envisa underskotten i verksamheten.
Prioritet ett är att få ordning på ekonomin. Utifrån resultatet ger nu många kritiker åter luft åt sin övertygelse att det finns en motsättning mellan att å ena sidan driva en effektiv kommunal förvaltning som ger god service, och samtidigt göra kommunen attraktiv för företagare. I förra årets årsredovisning skrev jag att det är "en konst att både kunna gasa och bromsa samtidigt". Och så är det. Bägge sakerna är viktiga delar i en god utveckling av vår bygd. Så även om ekonomin nu är akut så måste vi fortsätta att försöka göra både och.
Vad kommer nu att hända? Vi jämför systematisk våra kostnader med andra kommuners för att hitta besparingsmöjligheter. Rapporteringen ser också vissa förbättringar och kommer att stärkas centralt med ytterligare en person. Men det räcker inte. Betydligt större förändringar kommer att krävs. Innan vi beslutar om sådana avvaktar vi den oberoende granskning från revisorerna som vi varit med om att ta initiativ till. Rapporten kommer att presenteras för kommunfullmäktige i nästa vecka.