DEBATT: Ungdomar behöver stärkt anställningsskydd

Fredrik Federley och Linnéa Eriksson från centerns ungdomsförbund hävdar i en artikel i VT den 5 februari att Lagen om anställningsskydd hindrar företag från att anställa och utestänger unga från jobb. Dessutom menar de att LAS spelat ut sin roll för unga, eftersom allt fler har tillfälliga anställningar där LAS inte ger skydd. Det är en argumentation som utgår från felaktiga premisser om hur arbetslösheten bland unga ser ut. Därmed blir slutsatserna också fullkomligt tokiga.
Långtidsarbetslöshet bland unga är ett relativt litet - om än inte oviktigt - problem i Sverige. Enligt AMS senaste statistik rör det sig om cirka 3 800 personer i åldern 18-24 år som var arbetslösa i mer än 100 dagar under förra året. Fram tills nu har AMS haft som ett uttalat mål att minska arbetslösheten i denna grupp. Det målet har den borgerliga regeringen nu slopat. Så i det avseendet går alliansens politik åt helt fel håll.

Men det verkligt stora problemet för unga på arbetsmarknaden är att de är arbetslösa ofta i korta perioder. Det är en effekt av att otrygga visstidsanställningar har ökat markant bland unga på senare år. Regeringens kommande förslag att utöka rätten till visstidsanställningar kommer att fördjupa det här problemet och utsätta än fler unga - i synnerhet unga kvinnor och personer med invandrarbakgrund - för den otrygghet tillfälliga anställningar innebär. Ungdomsarbetslösheten, så som den i huvudsak ser ut i dag, riskerar alltså att öka som en effekt av regeringens politik. Vi motsätter oss kraftfullt denna politik, och menar istället att visstidsanställningarna måste minska om unga ska ha en chans till ett värdigt arbetsliv.

Centerpartiets unga högergarde menar tvärtom att regeringens planerade urholkning av ungas trygghet inte räcker, utan vill gå ännu längre och helt avskaffa anställningsskyddet. Argumentationen, hämtad direkt från Svenskt Näringslivs propagandapamfletter, är direkt missvisande. LAS är inte, som Federley och Eriksson antyder, en tvingande lagstiftning som låser in människor på sina jobb. LAS sätter spelregler för hur och varför en arbetsgivare får lov att säga upp personal. Med de spelreglerna som utgångspunkt står det sedan arbetsgivare och fack fritt att förhandla om vem eller vilka som ska gå vid varje uppsägningstillfälle.
Det stora problemet för unga är att de i allt högre grad står utanför denna ram av förutsägbarhet och trygghet. Det innebär att det är svårt, om inte omöjligt, att skaffa en lägenhet, ta banklån eller över huvud taget planera sin framtid. Att hävda att en utökning av denna otrygghet på något sätt skulle gynna unga är ren demagogi.
Det som behövs för att unga ska ha chans till riktiga jobb med rimliga löner är en offensiv politik för arbete åt alla, offentliga investeringar i välfärd och utbildning och stärkt - inte urholkat - anställningsskydd.

Debatt: Ungdomar behöver stärkt anställningsskydd