Det politiska våldet från extremvänstern har under lång tid setts som legitimt och oproblematiskt då det framförallt riktat sig mot invandringskritiska partier och rörelser. Med de andra partiernas mer eller mindre tysta samtycke har de vänsterextrema grupperingarna fått härja fritt och etablera sig. Inom etablissemanget har dessa setts som personer med goda avsikter som vill väl.
Under hela 1990-talet utsattes Sverigedemokraterna och dess företrädare för systematiska förföljelser. Partimöten stormades, lokaler slogs sönder och företrädare utsattes för fysiska angrepp som inte sällan slutade med sjukhusbesök.
I samband med valet 2006 började dock något att hända. Plötsligt började så väl politiska motståndare som journalister få upp ögonen för det politiska våldet. Detta skedde framför allt sedan det syndikalistiska Osynliga partiet systematiskt attackerat centerpartistiska partilokaler runt om ilandet. Efter valet samma år började man även bevaka attackerna mot Sverigedemokraterna.
Det aktualiserades av ett möte i Eslöv där Björn Söder utsattes för ett fysiskt angrepp som hade kunnat kosta honom hans arm. Samtidigt slogs fönster till medborgarhuset i Eslöv sönder och man kastade in föremål i lokalen. Detta var en fruktansvärd situation för dem som vistades i lokalen och attacken ledde även till att flera folkvalda sverigedemokrater valde att lämna politiken.
Efter attentatet begärde Björn Söder, i egenskap av partisekreterare för Sverigedemokraterna, ett möte med dåvarande demokratiminister Nyamko Sabuni om det politiska våldet. Hon vidarebefordrade begäran till justitieminister Beatrice Ask som lät hälsa att hon inte hade tid att träffas. Regeringens ointresse för det politiska våldet i landet kunde inte signaleras tydligare.
Även om vi nu har en betydligt bättre situation där våldet mot Sverigedemokraterna inte längre tigs ihjäl har man inom det politiska Sverige ännu inte insett allvaret i situationen. 2010 deklarerade statsministern att om man har åsikter som Sverigedemokraterna så får man också vara beredd på att kunna bli utsatt för övergrepp. Ett häpnadsväckande uttalande som visar på den bristfälliga attityd som råder gentemot det politiska våldet.
Sedan valet 2010 har angreppen fortsatt och vi har själva kunnat notera långt över hundra olika former av övergrepp. Det handlar om allt från bilar som slagits sönder, fönster som krossats, hus som blivit vandaliserade, företrädare som misshandlats och företrädare som hotats till livet. Någon har till och med utsatts för mordbrand i sitt hem. Allt detta endast på grund av att de har åsikter som ogillas av människor ute på vänsterkanten.
Sedan riksdagsinträdet har vi sverigedemokrater arbetat febrilt med att försöka uppmärksamma det politiska våldet och få de andra partierna att ta frågan på allvar. Vi har krävt att regeringen ska tala klarspråk om vilka miljöer som utgör det största hotet mot demokratin i dag.
Nödvändigt är att resurser även satsas mot extremister på vänsterkanten och dessutom fodras åtgärder som inte bara låter bra utan också har visat sig fungera. Utöver detta har vi föreslagit att även förtroendevalda politiker ska kunna omfattas av tjänstemannaskyddet så att också politiska extremister som försöker sätta demokratin ur spel ska kunna dömas för våld eller hot mot tjänsteman.
Särskilt utsatta för politiskt våld har Sverigdemokraternas företrädare i Jönköping varit, vilket var anledningen till att vi i fredags stod vid Juneporten i centrala Jönköping och visade vårt solidariska stöd för våra partivänner vid en manifestation mot det politiska våldet.