Uppmuntra de bofasta

Debatten om strandskyddet går vidare. I dag replikerar deltidsjordbrukare Maria Malmlöf på centerriksdagsmannen Anders Åkessons tidigare införda debattartikel i VT den 22 oktober.

Skärgårdsdebatten går vidare.                                                                                                                                     Foto: Scanpix

Skärgårdsdebatten går vidare. Foto: Scanpix

Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX

Västervik2008-10-28 00:19
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Anders Åkesson beskriver de förändringar som är på gång vad gäller strandskyddet och det är några steg i rätt riktning. Problemet är fortfarande lagstiftarens utifrånperspektiv och att förändringarna för kust och skärgård blir marginella. En av de mest avgörande faktorerna för en fortsatt levande skärgård är svårigheten att få tag i en bostad. Det finns en mycket alvarlig glesbygdsproblematik i skärgårdarna utanför storstadsområdena. Det måste finnas människor som bor året runt om service och de viktiga transporterna ska kunna upprätthållas och då måste man kunna försörja sig. I remissen från miljödepartementet behandlas denna problematik inte alls. Att peka ut områden för landsbygdsutveckling i kommunernas översiktsplaner, som Anders Åkesson redovisar, känns som en byråkratisk omväg som är fel tänkt. För att få till ekonomisk aktivitet och utveckling behövs entreprenörer, men man kan inte planlägga för ett framtida entreprenörskap. Det handlar om enskilda människor med idéer, drivkraft, kompetens och vilja. Det måste alltså finnas en beredskap att ta tillvara på denna drivkraft. Det fåtal personer som vill bosätta sig i skärgården bör inte malas ner i byråkratiska kvarnar. De bör i stället ges allt stöd och uppmuntran och inte som idag regelmässigt mötas av misstänksamhet och käppar i hjulet. Om förslaget genomförs så låt alla öar där det finns fast boende utses som landsbygdsutvecklingsområden så att dispenser kan ges där. I Västervik handlar det om 16 öar i dag av de otaliga öar, kobbar och skär som finns.Självklart ska den biologiska mångfalden och det rörliga friluftslivet värnas. Jag vill påstå att det inte finns några problem att utöva rörligt friluftsliv i våra skärgårdar. Tvärtom finns här hur mycket utrymme och möjligheter som helst. Vad gäller den biologiska mångfalden så minskar särskilt i dag de hävdberoende biotoperna snabbt i och med att jordbruk och djurhållning upphör. Inte heller det är i utredningen definierat som något problem. Det finns nog en stor enighet i Sverige om att vi ska ha ett generellt strandskydd om 100 meter. Däremot tror jag att många inte har klart för sig att det i realiteten är 300 meter längs våra kuster och att detta kommer att vara kvar. Det är problematiskt och enligt min mening helt onödigt. Finns det någon utvärdering av om det faktiskt givit några positiva effekter ur ett samhällsperspektiv, förutom att skapa arbetstillfällen på länsstyrelserna, eller av hur det uppfattas av dem som bor i skärgårdarna?
Debatt
Maria Malmlöf är deltidsjordbrukare på Hasselö.
Läs mer om