Varje krona som går i skatt är en krona mindre som den enskilde kan använda. Men till skillnad från medel- och höginkomsttagare saknar låginkomsttagare ofta sparade pengar. Välfärdssystemet är utformat på ett sätt som hindrar dem som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden, och som kan behöva ekonomiskt stöd från kommunen, från att bygga en sparbuffert. Söker man ekonomiskt bistånd (socialbidrag) måste alla sparmedel användas upp innan det offentliga ger en hjälpande hand. Äger du en lägenhet kan du få stöd, men blir förr eller senare tvungen att sälja bostaden för fortsatt hjälp.
Detta kan låta rimligt. Socialbidrag ska vara tillfälligt. Samtidigt innebär nuvarande system att det är nästintill omöjligt för de som får ekonomiskt bistånd, ofta unga i åldrarna 18-29, att spara en slant för framtiden.
I brist på egna tillgångar är vi sårbara Trots att Sverige är rikt lever många i dag från lön till lön. Trots att Sverige är rikt lever många i dag från lönebesked till lönebesked. Stora grupper saknar egna besparingar. I en undersökning som Demoskop gjorde på uppdrag av Timbro i maj 2011 visade det sig att drygt 18 procent av den vuxna befolkningen inte kunde få fram 14 000 kronor på en vecka. Sammanlagt 17 procent sade sig ha haft svårt att hantera sin vardagsekonomi det senaste året.
Bristen på en sparbuffert gör oss sårbara. Kanske avstår vi från att byta arbetsplats, att utbilda oss eller att starta eget företag. Detta är till skada både för den enskilde och för samhället i stort. Utan egna sparmedel gör vi oss istället beroende av dyra korttidslån och avbetalningslösningar när månadens utgifter blir oväntat höga.
I USA har man länge uppmuntrat ett ökat privat sparande bland låginkomsttagare. Ett tänkvärt initiativ kallas Individual Development Accounts, så kallade IDA. Genom att matcha varje sparad dollar med en eller två dollar är tanken att göra det attraktivt även för personer med små marginaler att spara. Om deltagarna i ett IDA-projekt behöver ekonomiskt stöd under tiden programmet pågår kan de ta av sina besparingar. Matchningspengarna kommer från flera olika håll, till exempel det offentliga, företag, kyrkor eller välgörenhetsorganisationer. De som ger pengar får göra skatteavdrag för sina bidrag.
Genom de IDA-program som numera finns i 44 av landets 50 stater har tusentals låginkomsttagare fått möjlighet att bygga sig en egen sparbuffert. I snitt sparar deltagarna 33 dollar i månaden och får ytterligare 100 matchdollar. Många sparar till en egen bostad, andra betalar för en utbildning eller startar eget företag.
IDA är ingen universallösning. Man ska inte underskatta svårigheterna att ta konkreta idéer från ett land till ett annat. Samtidigt ska vi inte inbilla oss att det svenska välfärdsbygget är fulländat. Drygt 437 000 svenskar fick 2010 ekonomiskt bistånd. Vi behöver komplettera det traditionella stödet till löpande utgifter och hjälpa medborgare med små marginaler att spara mer. På det sättet blir Sverige ett starkare samhälle.
Philip Lerulf