Utbyggnaden av kärnkraften en önskedröm
Framtiden. IEA:s egen tabell över famtidens energiförbrukning. Nerifrån och upp är det kol, olja, gas, kärnkraft, vattenkraft, biogas och andra förnyelsebara energislag.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det pågår ingen snabb utbyggnad av kärnkraften någonstans på jorden. Allt detta tal om en expansion är önsketänkande från en döende industri. Även om det skulle byggas 1 000 nya kärnkraftverk skulle andelen energi från kärnkraften i världen inte bli mer än tio procent. I dag är den sex procent. IEA:s planer som Carl-Erik Bladh skriver om, cirka 200 reaktor fram till år 2030, är inte annat än försumbara vad gäller världens energibehov. IEA förespråkar en massiv utbyggnad av gas- och kolkraft enligt deras egen hemsida (se diagram). Kärnkraften håller sig på ungefär samma nivå som tidigare. För IEA vet, vilket Bladh inte skriver, nämligen att mellan år 2006 och 2010 så måste 17 reaktorer i Europa stängas. Två i Bulgarien, två i Slovakien, åtta i Storbritannien, fyra i Tyskland och ett i Litauen. Detsamma torde gälla i flera länder. Detta för att de är gamla och skruttiga.
Siffrorna vad gäller kärnkraftverk under byggnad som Bladh anger stämmer inte. Korrekta siffror är Rumänien 1, Pakistan 1, Japan 1, Finland 1, Argentina 1, Bulgarien 2, Ukraina 2, Taiwan 2, Kina 3, Ryssland 4, Indien 8. Summa 26 reaktorer under byggnad. (Källa: Antony Froggatt, independent energy consultant, London)
De planerade kärnkraftverken kan vi helt bortse ifrån i detta sammanhang för de har funnits sedan 1957 när Storbritannien tog sitt första kärnkraftverk i drift. Då skulle det byggas ut som bara den. Kärnkraften var ju så billig att det inte lönade sig att ta betalt för den (to cheap to meter). Efter det har vi haft olyckorna i Windscale (nuvarande Sellafield), Ural, Tree Mile Island och Tjernobyl.
Därefter gick luften ur propagandamaskinen ett tag. Men har nu återkommit med förnyad kraft och detta utan att det finns minsta belägg för att det verkligen blir en kärnkraftsutbyggnad.
Kärnkraften är inte koldioxidfri. Det oberoende tyska Öko-institutet har med hjälp av livscykelanalyser enligt GEMIS-modellen kommit fram till att kärnkraft orsakar koldioxidutsläpp motsvarande 64 gram/kWh. Det är betydligt mindre än utsläppen från kolkondenskraft men faktiskt mer än vad ett naturgaseldat kraftvärmeverk typ Ryaverken i Göteborg ger.
Att bygga kärnkraftverk för att producera vätgas är inte ens ett nollsummespel, det är ett minusspel. Det går åt en kw energi för att producera en kw vätgasenergi. Men det åtgår även en hel del energi för att producera kärnkraft. Räkna ut lönsamheten i en sådan ekvation.
Det finns inga planer på en sjätte reaktor i Finland. Det är en önskedröm från den elintensiva industri. Den sjätte reaktorn är lika hypotetisk som att svenska storbolag skulle satsa de miljarder som behövs för att bygga nya svenska kärnkraftverk. För just finansieringen är, förutom att vi fortfarande inte vet hur avfallet skall tas om hand, kärnkraftindustrins stora problem.
Om inte vi via skattsedeln hade subventionerat denna industri skulle den nog ha stannat på 60-tals nivå. Bara för att ta ett helt nytt exempel: EU satsar i sin FP7 550 miljoner euro på kärnkraftsforskning medan endast 169 miljoner euro satsas på förnybara energikällor. Detta trots att endast 37 procent av EU:s medborgare, enligt EU-barometern 2005, vill ha kärnkraft! Tala om snedvridning.
Varför inte inse att den gamla ångmaskinstiden är förbi, nu gäller modernare metoder. För kärnkraft är ju bara ett komplicerat sätt att värma vatten.
Varför inte inse att att slösa med de ändliga resurserna är ett hot mot framtiden? Om vi bygger 1 000 nya reaktorer i världen så tar det minst hundra år. Förutom att uranet tar slut, så har vi inte tid att vänta så länge.
Varför så teknikfientlig, det finns alternativ till atomkraften och för övrigt är den billigaste kilowatten fortfarande den sparade kilowatten.
DEBATT
Eia Liljegren-Palmaer är vice ordförande i Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen.