Utförsbacke för kvinnliga löner
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Istället för att bara se lönekostnaden som en utgift som ska hållas så låg som möjligt bör arbetsgivaren se att rätt satta löner bidrar till att förbättra vården.
Våra medlemmar är felavlönade därför att de professioner Vårdförbundet företräder är traditionellt kvinnliga och därmed värderas lägre. Det problemet måste angripas.
När vi nu kraftsamlar för att få arbetsgivarna att leva upp till det löneavtal som vi är överens om måste vi självklart även peka ut de dåliga exemplen. Genom att jämföra dessa med de arbetsplatser som lyckats visar vi att utvecklingsarbetet lönar sig för vården. Det är dags för arbetsgivarna att visa att det lönar sig för den individ som bidrar! Det är av stor vikt för alla att utifrån sin individuella kompetens bli sedd och avlönad.
Enligt Vårdförbundets statistik har vi från 2004 till 2005 i Kalmar län halkat ner från femte till åttonde plats i medellön i förhållande till övriga riket. Inte att förglömma att vi tidigare legat på tredje plats. Är detta verkligen en utveckling som arbetsgivaren är stolt över?
Att åka ner för en brant backe går snabbt men att ta sig upp igen kostar desto mer. Därför är det viktigt att vända denna trend nu.
Som sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor ska vi ha lön som står i relation till våra insatser och mot bakgrund av våra akademiska utbildningar/forskningsinsatser. Istället för att bara se att lönekostnaderna ska hållas nere.
Studier som Arbetslivsinstitutet och andra forskare i Sverige och utomlands har gjort visar att samspelet mellan arbetsgivare och fackliga organisationer har utvecklats från en förhandlingskultur där förhandlingar, avtal och konflikt varit tongivande till en samverkanskultur där parterna diskuterar sig fram till lösningar.
Detta hänger bland annat samman med den decentraliserade löneprocessen. Som facklig organisation vill vi ha ett inflytande över lönebildningen och vi vill också delta i beslutsprocesser som rör verksamheten och dess utveckling.
För arbetsgivaren har effektivitet fått en allt större betydelse. Det handlar inte längre bara om vad vi som medarbetare gör utan också om hur vi utför vårt arbete. För att åstadkomma detta har vi som parter bedömt att samverkan är ett bättre sätt att nå våra mål genom de avtal vi skrivit under gemensamt.
Stora utmaningar pågår inom vård och omsorg, inklusive folkhälsoarbete de närmaste åren. Vi får ständigt bättre behandlingsmetoder och vi lever på så sätt längre, vilket medför ett ökat behov av personal inom hälso- och sjukvården. Samtidigt innebär åldersstrukturen hos personalen stora pensionsavgångar. De närmaste åren kommer vi att ha brist på kompetent personal inom våra medlemsgrupper. Därför kräver vi att något snabbt görs åt skevheterna i lönerna och den föråldrade synen på könsrollerna, så att vården kan bli en attraktiv arbetsplats för ungdomar att söka sig till.
Lön måste ses i ett sammanhang då det är den konkreta verksamheten på varje enskild arbetsplats som bör vara utgångspunkten i lönesättningen.
Ledarskapet är viktigt för att lönesättningen ska bli ett verktyg för verksamhetsutveckling. Det ska finnas ett förtroende mellan lönesättande chef och medarbetaren. Det behövs ett aktivt medarbetarskap att vilja och kunna diskutera arbetet på ett konstruktivt sätt. Det krävs också kontinuitet i lönesättningen.
Därför uppmanar vi arbetsgivaren:
att vända den neråtgående trenden i löneutvecklingen.
att utifrån medellön placera oss i toppen igen och inte i en bottenplacering i riket.
att visa att det lönar sig för den individ som bidrar till verksamhetens utveckling.
att lönen skall motverka brist på Vårdförbundets medlemsgrupper; sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor i framtiden.
att större budget avsätts till 2007 års lönerevision för Vårdförbundets medlemmar.
DEBATT
Ann-Sofie Togner är ordförande i styrelsen för Vårdförbundet avdelning Kalmar län.