DEBATT: Utrikesministern låter "informera"

Sverigedemokraterna är en rörelse, som de flesta av oss gissningsvis inte anser mer politiskt rumsren än extremvänsterns sekter. Men det räcker inte för att förbjuda dem att yttra sig i debatten eller agitera för sina uppfattningar. De har samma rätt till yttrandefrihet och tryckfrihet - inom lagens ramar - som alla andra.
Men det tycks nu faktiskt utrikesdepartementet och säkerhetspolisen Säpo har ingripit emot - i strid med Sveriges grundlag, följaktligen. I så fall är det fråga om ett maktövertramp, som har få motsvarigheter i Sveriges fredstida historia sedan 1809 sådär. Det handlar om att vara inne och fingra på demokratins livsnerv. Att statsmaktens verktyg nu ingriper mot Muhammedbilder i Sverigedemokraternas nättidning är inte mindre allvarligt än att de skulle försöka stoppa Bushkarikatyrer i Dagens Nyheter. Tryckfriheten låter sig inte värderas och graderas i sådana termer.

Den svenska tryckfriheten har en lång tradition. En tryckfrihetsförordning har funnits sedan 1766. Det ligger i sakens natur att yttrandefrihet och tryckfrihet inte kan vara oinskränkt. Det måste, av förklarliga skäl, exempelvis finnas skydd för den enskilde individen mot kränkande yttranden eller publicering. Friheten måste utövas inom lagens ramar.
Men begränsningar av friheten måste på motsvarande sätt också har stöd i lagen. Och ingen har påstått att Sverigedemokraternas nättidning har gjort sig skyldig till någon lagstridig publicering. Än mindre har tidningen fällts av domstol för tryckfrihetsbrott. Däremot har justitiekanslern konstaterat att publiceringen inte utgör hets mot folkgrupp.

Ändå släcktes SD-kurirens hemsida ned efter intervention av UD och Säpo. Nej, det rör sig inte om censur eller beslag eller något regelrätt kommando till en ansvarig utgivare. Ingen misstänker utrikesminister Laila Freivalds för att vara så korkad att hon personligen agerar eller beordrar ett direkt ingripande mot tidningen.
Självfallet hanteras det hela långt mer sofistikerat än så. Utrikesministerns politiska hantlangare och en underhuggare på Säpo skickades diskret över till den webboperatör där Sverigedemokraterna hade sin server. Webbföretaget "informerades" om det för svenska intressen olämpliga i att Muhammedkarikatyrerna låg ute på nätet. Webboperatören snappade budskapet och därmed var den inkorrekta publikationen inte längre existerande.

Laila Freivalds verkar inte inse det diskutabla i agerandet. Tvärtom står hon på sig och försvarar utryckningen.
"Vi måste ha möjlighet att förmedla information som vi sitter på i UD till dem som har att fatta egna beslut", som hon säger.
Det låter som ett eko från regimer som har större rutin på att domptera medierna. Och om hon nu ville informera, varför såg hon inte till att informationen riktades till dem som var ansvariga för publiceringen?
Intressant nog förklarar utrikesministern att UD inte skulle förfarit annorlunda, oavsett vilken tidning som hade publicerat bilderna.
Vi har ett tips: I Norrköping har socialdemokratiska Folkbladets chefredaktör publicerat två av Jyllands-Postens bilder i sin spalt, eftersom han på goda grunder anser att det är viktigt att "vi vet vad vi talar om". Ligger nu ute i Folkbladets nätupplaga.
Skall Laila Freivalds ingripa mot Folkbladet, också? Och för vilken olämplig publicering skall en nättidning härnäst släckas ned?
Skall vi i praktiken tillämpa censur? Eller skall Säpo slå till mot tidningspapperstillverkare?

Debatt: Utrikesministern låter "informera"