Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Initiativ och framgång i Västerviks näringsliv presenteras i olika budskap. Men flerårigt rederi med regelbundna trävarutransporter får föga uppmärksamhet. Först när banvallen havererat och tågvagnarna vält, då vaknar man till.I hundratals år var Västervik en betydande hamn i Östersjön. Ända in på 1900-talet fanns reguljär fartygstrafik till Stockholm, liksom söderut. Postbåten till Visby utgick från hamnen vid Lindödjupet året runt. Men i modern tid har färjetrafiken upphört.Över Östersjön bedrivs en intensiv sjöfart mellan alla ländernas hamnar. Det är förvånande att styckegods och passagerare saknas till och från Västervik, när kortaste vägen till Baltikum kan anlöpa Sverige just här. Märkligt nog har inget rederi upptäckt detta förhållande. Iakttagare påpekar möjligheten att en färja kunde trafikera Västervik - Ventspils i Lettland fram och åter under samma dygn och även angöra Visby på vägen. Nog borde kommunens ansvariga återuppväcka sjöfarten som en viktig näringsgren! Som mångårig medlem i Östersjöstädernas Förbund kan man medverka inom kultur, turism, miljö och annat. Sjöfarten är ett naturligt kontaktnät.När man överbryggat finanskrisen kommer de baltiska staterna på några år att uppnå svensk levnadsnivå. Då gäller det att sitta med i båten.
