I slutet av juli skrev ägaren till McDonalds i Västervik, Ivan Ström, ett kort inlägg på VT:s debattsida om arbetsgivaravgiften för unga och den sänkta restaurangmomsen. Två reformer som införts av Alliansen för att öppna upp och göra det enklare för en ung människa att ta sig in på arbetsmarknaden.
I hela landet har många små och medelstora entreprenörer inom hotell-, restaurang och annan turismnäring berättat i media om det uppsving främst besöksnäringen fått bland annat genom dessa två reformer. I vårt land är arbetet med turism de verksamheter som växer mest och fortast och som ökar antalet anställda snabbare än mer traditionella branscher. Därför är det här många av de nya jobben finns och fler kommer i rask takt.
Då så många unga fått nya jobb till följd av detta tycker vi moderater tillsammans med branschen att detta är en oerhört lyckad reform. Samtidigt som de rödgröna partierna försöker med siffror och statistik som få reformen med sänkt krogmoms och sänkta arbetsgivaravgifter att framstå som rena vilda western-rånet riktat mot skattebetalarna.
Men det jag kan sakna är de ungas perspektiv på saken. Vad är skillnaden på att gå hemma en hel sommar mot att söka och få ett eget jobb? Själv har jag ägnat varenda sommarlov, jullov och helger åt extraarbete under skoltiden. Och är väldigt tacksam för detta. Jag fick lära mig arbetsmoral och att pengar har ett värde när man slitit för dem. Jag fick också ett bra CV med mig ut i arbetslivet. Och som grädde på moset: massor av roliga och utvecklande upplevelser med vuxna förebilder och jobbarkompisar i min egen ålder.
Och just det vill jag kunna ge till dem som är unga idag. Och då är min stilla undran: Hur värderar man det? Vad ska vi betala för en vunnen självkänsla? Eller en bra plats på arbetsmarknaden i framtiden? En ung människas start i ett självständigt liv kan inte mätas på det sätt som vissa debattörer vill. Det är våra unga allt för värdefulla för.