Kommunfullmäktige i Västervik samlades den 30 juni 2011 för att ta beslut om dels Strategisk Plan 2012-2014. Vid en genomgång av sammanträdesprotokollet för ovan möte, med särskild läsning av punkten Kf §188, inser man att ansträngning för att fånga och upprätthålla ett systematiskt barnperspektiv är svårtolkat. Kring Strategisk Plan 2012-2014, särskilt gällande barnperspektiv, har flera röster höjts från såväl chefer och tjänstemän inom kommun och landsting samt från politiskt förtroendevalda (Socialnämnden betonar barnperspektiv, VT 2011-05-26, Avsaknad av barnperspektiv, VT 2011-05-19, Efterlyser plan för barnen i Västervik, VT 2011-05-16). Kring dessa frågeställningar har kommunalrådet Hjalmarsson svarat. Hjalmarsson säger då att det i den kommande strategiska planen skall finnas med hur ett konkret barnperspektiv skall uppfyllas och att detta skall vara uttryckt, "... det är inget man ... skall behöva läsa mellan raderna" (Nu skall det bli lite mer fokus på barnen, VT 2011-06-17).
När man studerar sammanträdesprotokollet från kommunfullmäktiga den 30 juni 2011, där beslutet togs gällande Strategisk Plan 2012-2014, kan man se att goda förslag, som tidigare förts fram i debatten, röstades ner. Exempelvis fördes ett yrkande fram, gentemot huvudförslaget, att en checklista skall tas fram som har barnperspektivet som underlag för användning av såväl politiker som personal vid beslut. Förslaget avslogs. En sådan checklista finns inom flera av Sveriges kommuner och används vid alla beslut oavsett nämnd eller styrelse. Detta för att säkerhetsställa att man tagit hänsyn till hur ett beslut påverkar barn. Ett ytterligare yrkande fördes fram om att barnkonsekvensanalyser skall göras vid varje nytt kommunalt beslut. Även detta avslogs. Barnkonsekvensanalyser kan liknas vid ovan checklista med skillnad att analysen är såväl mer djuplodande som bred.
Om man studerar Strategisk Plan 2012-2014 fastställd av KF (kommunfullmäktige) 2011-06-30 (§ 188) kan man läsa att man skall genomföra insatser för att stärka barns rättigheter, att man skall ha en samordnad styrning och ledning av verksamheter som arbetar med dessa frågor i syfte att motverka att barn och ungdomar hamnar i utanförskap. Detta skrivs efter underrubriken "effektiv förvaltning". Det är besvärligt att, vid granskning, skönja en djupare förståelse för begreppet "barns perspektiv", satsningar på ett samhälle som uppmärksammar, inkluderar och gynnar barn och ungdomar i alla led, i alla beslut, i all samhällsplanering. Detta ger en fråga som åter bör ställas: Vilka eller vilket instrument skall nyttjas för att metodiskt kunna analysera om och hur Västervik gör förbättringar för att uppfylla den av Sverige antagna Barnkonventionen? Sveriges regering beslöt om att ratificera barnkonventionen den 21 juni 1990 vilket trädde i kraft den 2 september samma år. Det finns riktlinjer i Sverige vilka skall vägleda politiker att följa konventionen. Regeringen har 2010 även givit SKL (Sveriges kommuner och landsting) uppdrag att arbeta fram handlingsplaner för kommuner. Till detta finns flera redskap, därtill den statliga myndigheten Barnombudsmannen, vilka utgett flera goda instrument för implementeringsarbetet (Uppdrag barn och unga, BR 2003:01. Barnombudsmannen, Från ord till handling, BR 2004:05. Barnombudsmannen). Barnombudsmannen skriver exempelvis att "det är landstingets eller kommunens styrelse och fullmäktiga som ska se till att alla styrelser, nämnder, förvaltningar och bolag lever upp till det som står i barnkonventionen.
Politikerna bör också utforma en övergripande policy för hur barnkonventionen skall förverkligas i praktiken... " (Barnkonventionen i kommuner och landsting: I kommuner. 2008-07-15. Barnombudsmannen). Huruvida den nya strategiska planen för Västervik konkret beskriver detta återstår att besvaras.