Allt som oftast funderar jag över var nutidsmänniskan hamnat, och varför. De flesta av oss lever i en mycket tillrättalagd tillvaro med god materiell standard. Vi har bostäder med rinnande kallt och varmt vatten, vattenklosetter, bilar, båtar och möjlighet att ta en weekendresa eller solresa till Thailand när det passar. Många skulle inte vilja överge det de uppnått för allt smör i Småland. Vi gillar det där, men i tysto låter vi klagosången om jordens undergång framföras gång efter gång, ivrigt ackompanjerad av det egna hummandet - ungefär som när vi försöker sjunga med i nationalsången. Alla åser skådespelet, ingen säger något.
Men hur är det egentligen - det där med ”hållbart”? Vad är det och hur skulle det kunna fungera? Visst låter det bra med ett ”hållbart” samhälle, det är svårt att hävda något annat.
För inte allt så länge sedan, 100-150 år sådär, fick våra förfäder ägna en mycket stor del av den vakna tiden till att producera mat för sig själva och sina husdjur medan några producerade biobränsle (ved) och andra sprang runt i husen för att hålla eld i kaminer och brasor. Biobränsle användes i så stor omfattning under industrialismens inledningsskede att det tog slut. Södra Sverige var i stort sett rent från skog under andra hälften av 1800-talet.
1920 mättade en bonde 19 munnar, 1970 mättade han 26 och 2013 var det 155 som försågs av en bonde med jordbrukets produkter. Det här är en följd av teknisk utveckling. Vi bearbetar jorden med traktorer och ändamålsenliga redskap i stället för oxar, åder eller handgjorda harvar. Vi gödslar effektivt och exakt, vi har anpassat grödorna till våra växtförutsättningar. Allt det här gör att vi kan mätta fler människor med mindre insatser vilket är en nödvändighet om vi skall kunna klara en ökande befolkning på jorden.
Men då, när det verkligen börjat komma så långt att huvudsysslan inte längre är att ordna mat för dagen och/eller skaffa bränsle för uppvärmning växer det fram rörelser vars huvudspår är att göra livet surt igen - utan att säga det rakt ut förstås.
Genom att odla ”ekologiskt” halveras produktionen per arealenhet utan att för den skull nödvändigtvis leda till en bättre produkt. Självklart skall den som finner ekonomi eller annat nöje i att producera med lägre effektivitet göra så, men det skall vara den enskilde bondens beslut - inte samhällets.
Våra bostäder måste värmas när det är kallt och lysas upp när det är mörkt. Våra industrier måste ha tillgång till stabil energi. Såväl hushåll som näringsliv är beroende av energi till lägsta möjliga pris för att kunna verka i en globaliserad värld. Det verkar som om våra politiker missat något här, de har fastnat i det ekologiska träsket och ser inte skogen för alla träd.
I det här perspektivet är det viktigt att alla och envar reflektera över våra liv. Vad vill vi ägna oss åt? Eller snarare, vad skall våra barn ägna sig åt? Skall ett framtida samhälle vara statt i utveckling eller stagnation? Skall vi genom teknisk utveckling möta de utmaningar som ständigt möter oss eller skall vi gå tillbaka till ett liv bakom oxen och ett hem som lyser och är varmt när naturen så tillåter?