Vad ska riksdagen göra?
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den borgerliga politiken avgörs nämligen inte längre i riksdagen av borgerliga talesmän i olika frågor. I stället har den flyttat ett snäpp högre upp, till de nyerövrade departementen. Och där är det inte riksdagsmän som formulerar förslag. Där är det politiska tjänstemän som pusslar ihop siffror och formuleringar som dels skall passa in i alliansens stora strategi och dels i vad de fyra partiledningarna successivt kommer överens om under resans gång.
Därför får enskilda borgerliga riksdagsmän finna sig i att regeringen beslutar sig för sådant de själva inte nödvändigtvis stöder, och kanske inte ens alltid blir tidigt informerade om - men alltid förutsätts rösta för i plenisalen när det väl är dags.
Själva får de väldigt lite att säga till om, för allt vad de själva hittar på måste ju passera genom de nålsögon som alliansen regeringstjänstemän håller upp. Allt detta har redan kommit att leda till en hel del knorr bland de folkvalda.
"Bland det tråkigaste och kanske svåraste som finns är att vara riksdagsledamot i ett borgerligt parti när det är en borgerlig koalitionsregering som har egen majoritet" sade statsvetaren Tommy Möller i går. Och förmodligen har han helt rätt i det.
Samtidigt måste man fråga sig vad som egentligen är problemet. Är problemet att de borgerliga partierna har valt en parlamentarisk samarbetsmodell som inte tar vederbörlig hänsyn till den svenska demokratiska ordningen? Eller är problemet att Sverige har en grundlag som ställer varje koalitionsregering inför valet att förvandla riksdagen till ett transportkompani eller inte regera alls?
Mycket tyder på att det är det sistnämnda. Vårt parlamentariska system är som det är. Om inte de borgerliga partierna gjorde upp om den förda politiken på de nivåer som nu sker, utan i stället överlät initiativet till de enskilda riksdagsledamöterna i utskotten, då skulle vi snart nå ett politiskt kaos.
Vill man vara elak kan man till och med ställa frågan om vad riksdagsmännen egentligen är så förvånade och irriterade över. Vi vet alla att den svenska folkstyrelsemodellen långt ifrån är någon perfekt skapelse, och de problem vi ser här drabbar även andra länder med liknande parlamentariska principer.
Vad som ytterst uppenbarar sig i den här diskussionen är det eventuella behovet av en grundlagsreform. Och en sådan är ju på väg i alla händelser, en utredning har ju startats. Men vill man på allvar ändra på den nuvarande ordningen och stärka riksdagsmännens makt och oberoende gentemot regeringen och departementen, då handlar det om ett parlamentariskt systemskifte; från en partidemokrati till ett mer utpräglat personvalssystem.
Faktum är ju, att de borgerliga riksdagsmännens förvåning snarast är talande för deras egna bristande kunskaper i svensk konstitutionalism. Hade de väntat sig något annat av den mandatperiod då de innehade regeringsmakten, då har de inte förstått hur det svenska parlamentariska systemet fungerar.
Och det skall man väl kunna vänta sig av någon som kandiderar till Sveriges riksdag.