Vad sysslar Ullenhag med?
Enfaldigt påhopp. Det är något märkligt med folkpartiet. Det är som om ledande företrädare liksom aldrig kan motstå frestelsen att profilera sig genom att sticka kniven i ryggen på samarbetspartierna i Alliansen.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Centerns förnyelse kan leda till problem för Alliansen, skriver Ullenhag, som kritiserar Maud Olofsson för att ha rört sig i nyliberal snarare än socialliberal riktning.
Det som först måste konstateras är att Erik Ullenhag har fel. Centerpartiet är inte ett nyliberalt parti, inte på långa vägar. Enstaka uttalanden från ledande centerpartister om platt skatt eller marknadshyror ska inte tolkas som annat än just vad de är: enstaka uttalanden och försök att väcka en debatt.
Möjligen beror Ullenhags upprördhet på att han faktiskt inte riktigt begriper vad nyliberalism är utan bara använder ordet på det sätt det brukar användas i Sverige - som beteckning för politiska idéer till höger som man vill marginalisera. Den motsättning Ullenhag beskriver är nämligen snarare motsättningen mellan den klassiska liberalismen och socialliberalismen. Den som anser att det svenska skattetrycket är för högt, att platt skatt är en intressant idé eller att den svenska bostadsmarknaden är sönderreglerad är inte nyliberal.
Ullenhags påhopp är obegripligt av flera skäl. Dels har han som sagt fel i sak. Dels är det taktiskt helt vansinnigt. Hur ska Alliansen kunna återta sin positioner hos väljarna om Allianspartierna slåss med varandra offentligt? Och anser verkligen folkpartiets partisekreterare att de väljare partiet förlorat ska tas tillbaka från centern?
I politiken är det viktigt att identifiera sina fiender och att välja sina strider. Det är inte centerpartiet som är folkpartiets huvudfiende - det är socialdemokraterna.
En artikel av Erik Ullenhag där han angrep socialdemokraterna inför partiledarskiftet senare i veckan vore begriplig och motiverad. En sådan artikel skulle också kunna få upp de egna styrkorna på banan och bidra till att mobilisera ett folkparti som verkar allt mer uppgivet.
Men detta påhopp på koalitionskamraten centerpartiet är inte bara obegripligt, det är direkt enfaldigt. De enda som vinner på det är socialdemokraterna. Att se motståndarna gå loss på varandra är manna för vilken partistrateg som helst.